Hej Avatar.

Jeg er langt fra enig med dig i, at enhver form for næstekærlighed og medfølelse med andres skæbne pludselig bliver uvæsentlig, som følge af kendskab til Martinus, jvf. mit sidste indlæg i tråden "EU og Martinus".

I øvrigt synes jeg Martinus' audio-foredrag "Talent for skæbnemodtagelse" giver en god forklaring på begrebet "skæbne".

Om allt är i balans, är allt ett nollsummespel, och då väger det lika mellan ljus och mörker, och då bör omdömet om alltet bli: Allt är bortom gott och ont (bortom alla moraliska värderingar), ty "allt är mycket/såre gott" uttrycker utan tvekan en moralisk värdering och sådana är alltid perspektivbetingade, dvs. gott för någon ur något perspektiv. Utan perspektiv gäller ju bara "Allt är något som är".

Bibliskt sett härrör uttrycket "Allt är mycket/såre gott" från Guds omdöme om sin skapelse i Första mosebok, alltså om X3, vilket innebär att X2 och X1 i så fall befinenr sig bortom ont och gott, bortom all moral och etik, och de utgör i stället grunden för moral och etik, för moraliska omdömen om X3, dess helhet och delar och för moraliskt beteende i X3, där ju alla handlingar känslofärgas som behagliga eller obehagliga, vilket ligger till  grund för att kalla ett beteende gott resp. ont.

För att kunna avge ett moraliskt omdöme om X3 i dess helhet krävs att vi kan uppleva det i dess helhet vid tillfället för avgivandet av det moraliska omdömet "mycket/såre gott" och då vi aldrig som Gudasöner kan uppleva hela X3 vid en särskild tidpunkt kan vi aldrig fälla detta omdöme med bibehållen trovärdighet och logisk grund därtill, utan bara Gud skulle kunan detta som upplever hela X3 simultant. Men den som kan uppleva hela X3 kan rimligtvis inte fälla något annat omdöme om det än att det är "Något som är", ty detta är dess högsta analys. Samma analys gäller för X1 och X2 och då dessa som jag visat kan betrajtas om bortom gott och ont, blir ju även X3 i dess helhet bortom gott och ont, om alla X har samma helhetsanalys. Så vem kan fälla omdömet "Allt är mycket/såre gott" med bibehållen trovärdighet? Om vi inte har den upplevelsemässiga grunden till detta omdöme och om Guds helhetsnivå befinner sig bortom alla moraliska värderingar?

En mildare tolkning är att Allt är mycket gott är menat som en tankeväckande vägledning för oss att finna meningen med allt så att vi skall inse att allt samverkar till det bästa.

Skandinavisk:

Hvis alt er i balance, hvis alt er et nuldsummespil, og hvis  mörket balancerer lyset til hundre procent, då må det store facit blive "Alt (altet, kosmos) er hinsides godt og ont (alle moraliske og etiske vurderinger)". ”Alt er såre godt” må vel tolkes som en moralisk vurdering og desse er altid formulerede  fra et individuelt synspunkt, i dette fald fra en synspunkt hvor altet fremstår som noget  meget godt. Uden synspunkt gälder kun ”Alt er noget, som er”.

”Alt er såre godt” er jo Gudommens facit for sin skabelse, X3, i den Förste Mosebok. Gälder då ikke dette facit også for X1 og X2? Hvad siger egentlig DTT om detta spörsmål? Man kan sgu sige at X1 og X2 er fundamenter for den moral som manifesteres i X3 og selv må befinde sig hinsides al moral og etik. De to er grunden for moraliske bedömninger om tingene i X3 og,  om det er muligt, om X3 i dets helhet. I X3 bliver jo alt emotionelt farvet som ubehag eller behag og denne farvning ligger til grund for våre moraliske bedömninger af det ene eller det andre som godt eller ont.

Hvis vi vil sige noget moralisk om X3 i dets helhet må vi kunde opleve det i dess helhet som skabelsen i dets helhet og så blive bevist om hvorledes vi farver denne helhetsoplevelse emotionelt. Men gudasönnerne kan aldrig praktisk opleve X3 i dets helhed, kun dets detalier på sin livsvej, hvorfor kun Gudommen selv kan nå det store facit, Alt er såre godt.

Moraliske bedömninger har  en funksjon kun på lavere niveauer en Gudommens. Hvorfor?  Moralens og moraliske facitters opgave er vel at vejleje os, og Gud har vel ikke gagn for moralsk vejledning? På Guds niveau er vel alt den rene eksistens og salighed,  hinsides alt som kalles etik og moral. Hvis hverken Gudommen eller gudasönnerne kan sige "Alt er såre godt" , hvilken er då detta facits funksjon for oss?

Så må vi då fortolke ”Alt er såre godt” som Guds vejledning for os at finne meningen også med tilvarelsen mörker, til at nå frem til at alt samvirker til det bedste og ikke betragte dette facit som Guds moralske vurdering af sin skabelse i dets helhet. Det er til skabelsen Han siger: Du er såre god! Til upmuntren och vejledning. Ikke til sig selv!

Kosmisk hilsen fra Algotezza i Lund, Sverige

Om allt är i balans, är allt ett nollsummespel, och då väger det lika mellan ljus och mörker, och då bör omdömet om alltet bli: Allt är bortom gott och ont (bortom alla moraliska värderingar), ty "allt är mycket/såre gott" uttrycker utan tvekan en moralisk värdering och sådana är alltid perspektivbetingade, dvs. gott för någon ur något perspektiv. Utan perspektiv gäller ju bara "Allt är något som är".

Bibliskt sett härrör uttrycket "Allt är mycket/såre gott" från Guds omdöme om sin skapelse i Första mosebok, alltså om X3, vilket innebär att X2 och X1 i så fall befinenr sig bortom ont och gott, bortom all moral och etik, och de utgör i stället grunden för moral och etik, för moraliska omdömen om X3, dess helhet och delar och för moraliskt beteende i X3, där ju alla handlingar känslofärgas som behagliga eller obehagliga, vilket ligger till  grund för att kalla ett beteende gott resp. ont.

För att kunna avge ett moraliskt omdöme om X3 i dess helhet krävs att vi kan uppleva det i dess helhet vid tillfället för avgivandet av det moraliska omdömet "mycket/såre gott" och då vi aldrig som Gudasöner kan uppleva hela X3 vid en särskild tidpunkt kan vi aldrig fälla detta omdöme med bibehållen trovärdighet och logisk grund därtill, utan bara Gud skulle kunan detta som upplever hela X3 simultant. Men den som kan uppleva hela X3 kan rimligtvis inte fälla något annat omdöme om det än att det är "Något som är", ty detta är dess högsta analys. Samma analys gäller för X1 och X2 och då dessa som jag visat kan betrajtas om bortom gott och ont, blir ju även X3 i dess helhet bortom gott och ont, om alla X har samma helhetsanalys. Så vem kan fälla omdömet "Allt är mycket/såre gott" med bibehållen trovärdighet? Om vi inte har den upplevelsemässiga grunden till detta omdöme och om Guds helhetsnivå befinner sig bortom alla moraliska värderingar?

En mildare tolkning är att Allt är mycket gott är menat som en tankeväckande vägledning för oss att finna meningen med allt så att vi skall inse att allt samverkar till det bästa.

Skandinavisk:

Hvis alt er i balance, hvis alt er et nuldsummespil, og hvis  mörket balancerer lyset til hundre procent, då må det store facit blive "Alt (altet, kosmos) er hinsides godt og ont (alle moraliske og etiske vurderinger)". ”Alt er såre godt” må vel tolkes som en moralisk vurdering og desse er altid formulerede  fra et individuelt synspunkt, i dette fald fra en synspunkt hvor altet fremstår som noget  meget godt. Uden synspunkt gälder kun ”Alt er noget, som er”.

”Alt er såre godt” er jo Gudommens facit for sin skabelse, X3, i den Förste Mosebok. Gälder då ikke dette facit også for X1 og X2? Hvad siger egentlig DTT om detta spörsmål? Man kan sgu sige at X1 og X2 er fundamenter for den moral som manifesteres i X3 og selv må befinde sig hinsides al moral og etik. De to er grunden for moraliske bedömninger om tingene i X3 og,  om det er muligt, om X3 i dets helhet. I X3 bliver jo alt emotionelt farvet som ubehag eller behag og denne farvning ligger til grund for våre moraliske bedömninger af det ene eller det andre som godt eller ont.

Hvis vi vil sige noget moralisk om X3 i dets helhet må vi kunde opleve det i dess helhet som skabelsen i dets helhet og så blive bevist om hvorledes vi farver denne helhetsoplevelse emotionelt. Men gudasönnerne kan aldrig praktisk opleve X3 i dets helhed, kun dets detalier på sin livsvej, hvorfor kun Gudommen selv kan nå det store facit, Alt er såre godt.

Moraliske bedömninger har  en funksjon kun på lavere niveauer en Gudommens. Hvorfor?  Moralens og moraliske facitters opgave er vel at vejleje os, og Gud har vel ikke gagn for moralsk vejledning? På Guds niveau er vel alt den rene eksistens og salighed,  hinsides alt som kalles etik og moral. Hvis hverken Gudommen eller gudasönnerne kan sige "Alt er såre godt" , hvilken er då detta facits funksjon for oss?

Så må vi då fortolke ”Alt er såre godt” som Guds vejledning for os at finne meningen også med tilvarelsen mörker, til at nå frem til at alt samvirker til det bedste og ikke betragte dette facit som Guds moralske vurdering af sin skabelse i dets helhet. Det er til skabelsen Han siger: Du er såre god! Til upmuntren och vejledning. Ikke til sig selv!

Kosmisk hilsen fra Algotezza i Lund, Sverige