Mørkets funktion og betydning
Vi har av Martinus lärd mycket om mörkets betydning for människans utveckling genom djurriket. Genom mörket skapas den kontrast som är nödvändig för att ljuset kan upplevas. Få andliga inspiratörer, om någon, har förklarar mörkets betydning som Martinus. Teodiceproblemet har fått sin lösning. Vi har en intellektualiserad och logisk förklaring på varför lidandet, sorg och mörker är en nödvändig del av vår utveckling och varför en guddom måste tillåta mörker. En allmektig och allvetande guddom kan inte frånhålla oss mörkret, då berövas vi även från ljuset.
Martinus har tagit denna beskrivning av mörkret väldigt långt.
Vi känner till mörkrets betydning för att skapa en kontrast till ljuset, som vi var mättad av efter genomgången av salighetsriget och upplevelsen av guldkopiorna från föregående spiralkretslopp.
Vi har även lärd känna mörkret som et obehagligt gode. Det låter som något nödvändigt ondt man måste genom på väg til något bättre.
Men det är et annat aspekt av mörkret som går djupare. Det är nämligen det att mörkret har en del kvaliteter i sig själv.
Mörkret utvecklar dessa förmågor genom sina iboende ägenskaper, som utvecklas efterhand som vi passerar riken i mörkerregionen. I växtriket startas det med et aningsmedvetande genom sommar/vinter kretsloppet, gennom sol, vind och stormar. Den första förnimmelsen av obehag kommer och växer sig starkare efterhand som växen fremskrider i växtriket. Dessa mörkerupplevelser gör växten stark och motståndsduktig.
I djurriket utvecklas en individualism som medvirker till överlevnad på det fysiska plan och en ständig söken efter nya upplevelser. Känslokvaliteter utvecklas genom lidanden. Och intelligensenergien utvecklas gennom ständig söken. Djurmänniskan växer i kreativitet efter lösningar på livets obrutna rad av utmaningar.
Et erkännande om mörkret är att förstå betydningen som mörkret har för att skapa personliga kvaliteter och ägenskaper såsom uthållighet och medkänsla. Detta erkännande ger oss mörkret som något nödvändigt, som en oundviklig process, som en avgörande del i vår utveckling.
I vår nuvarande fas i utvecklingen är vår hunger efter mörkret långt på väg tilfredsställd. Vid ingången till djurriket var denna hunger själva drivkraften, orsakad direkte ifrån urbegäret, som en voldsam impuls till att utforska och uppleva mörkret. I denna trång efter mörkret var vi förmodligen något förblindade för mörkrets negativa konsekvenser. Vi såg intet mörker, vi var förblindade av ljus vid utgången från salighetsriket. Inte visste vi väl i detalj att dessa mörkerupplevelser ville medföra lidande, sjukdom, död, fördärvelse, lemlestelser. Detta var inte vår hunger ställd inn på. Vår hunger gick efter mörkrets djupare kvaliteter och ägenskaper.
I dagens läge är vår hunger efter mörkret långt på väg tilfredsställd. Då är det mycket lätt att glömma bort mörkets djupare mission och mörkrets positiva kvaliteter. Det är lätt att endast fokusera på mörkret är et obehagligt gode för att bygga positiva ägenskaper. Det kan vara lika viktigt att bra med oss förståelsen för mörkrets iboende positiva kvaliteter.
Specielt när vi fortfarande ser så mycket mörker rundt oss. Det är kriger, sjukdomar, och ubeskrivliga lidanden som gör att vi snart inte kan se på en nyhetssändning på TV utan att sitta igen med en hjärtskärande känsla orsakat av nöden vi ser utspelar sig och vi är närmast maktlösa.
Det är lätt att på mörkret som et nödvändigt onde på vägen till ljuset. Men mörkret har en mycket djupare mission än det.
Mörkret har en djupare mission och har en enorm betydelse för utveckling av självrealisering, egenvärd, av intelligens och uppfinnerikedom, kreativitet, av individ-känsla. Självständighet, individualitet. Och inte minst: ödmjukhet.
Mörkret gjorde att vi önskade att komma ut av stammens, familjens och religionens skydd för att realisera oss själva. I denna självrealisering mötte vi på utmaningar, som vi var tvungna att övervinna. Detta skapade en uthållighet och en uppfinnarikedom. Naturkrafterna spelar inte alltid på lag, det skapar obehag men det skapar även kreativa lösningar. Och i alt detta ser vi vår egen svaghet som människa. Utan motgång var det väl ingen chans i världen att vi skulla fatta vad ordet ödmjukhet var.
Mörkret är inte bara positivt. Därför heter det mörkret. Den negativa sidan av mörkret är at att den fungerar ofta på bekostnad av andra.
Man kan hävda att mörkermanifestationer gör att man är i otakt med tiden. Ja, det kan man säga. Som mörkermann i dag är man i otakt med tidens trend, som obönhörligen går mot ljuset. Det våras. Men personen som är på det stadiet måste även hinna i kapp.
Skall vi, baserad på detta, uppsöka mörkret? Jo, varför inte? Om man känner en hunger efter mörker, efter egoism, efter självförverkligande, efter dominans, efter status, så måste hungern tilfredsställas specielt om hunger efter ljuset saknas. Men om hunger efter ljuset är större -- då kan man gå ut ifrån at egoism, självförverkligande, dominans och status är upplevda förmågor vars hunger långt på väg är tilfredsställd. Då kan man söka sig efter ljuset och lämna dessa mörkets kvaliteter bakom sig i den mån man förmår det i kraft av sin fria vilja.
Men inte alla har kommit dit än, att hungern efter mörker är tilfredsställd. Det är mer självrealisering att utforska, mer egenvärd att vinna, mer självständighet och individualet att söka. Att frånhålla någon att gå på denna väg, är inte det det samma som att svälta ut någon? Är inte det det samma som att neka någon sin självutveckling?
Man kan hävda att det är ondskap att manifestera mörker. Jo, det är kanske det. Att acceptera mörkret när människor rått och brutalt undertrycker andra, det är svårt. När man på nära hål ser djävelmedvetandet i funktion och man ser lidande i dets kölvatten - man ser medveten ondskap - då är det svårt att acceptera mörket med et hjärta fyld med förstående. En av nycklarna till att klara detta är bön; så den lidande får kraft och styrka till att bära situationen och komma genom det med upplyft mentalitet, och att övergriparen också får hjälp och kommer till självinnsikt. Och nyckel två: att dela upplevelsen med guddommen. Guddommen har önskad denna sfär av mörker i sitt sekundära medvetande. Gudommen vill vara med och uppleva detta. Gud är med.
Mörket är inte bara et nödvändigt ondt. Mörket är godt. Såre godt.
Kjærlig hilsen
Oscar
LB3 930
LB4 1163
LB4 1289-1291
Mørket kan være så mangt. Jeg har prøvd å lage noen kategorier.
1. Naturlig mørke. f.eks konkret mørketiden i Nord-Norge, de vet at lyset kommer, de må bare vente en stund. Natten hele døgnet er også vakker med måne og stjerner.
En influensa. En naturlig sykdom , man vet man blir frisk av.
2.Inspirerende mørke: F.eks folk som bruker sin tid på rusmisbrukere, noen klarer de å hjelpe
andre ikke. Men arbeidet er inspirerende trass i de hårde skjebner.
3. Midlertidig utmattende mørke, man ser ikke lys i tunnellen, men så en dag,( eller et liv) kommer likevel lyset.
4. Dødelig mørke. Døden er uungåelig. Men mens noen dør trygt og mett av dage, dør noen i
veldig angst.
5. Mørke som ødeleggelse og som ikke kan repareres(denne hører ikke med i kosmologien)
Vh Jostein
Hej Jostein
Takk for kategoriseringen. Ja, mørket har mange fasetter.
Akkurat når det gjelder ditt siste punkt om mørket som ødeleggelse som ikke kan repareres, har Martinus sin egen forklaring på dette. Når noe blir grundig ødelagt, kanskje i flere inkarnasjoner på rad, trer en selvbevarelsesmekanisme i funksjon. Talentkjernen for gjeldene funksjon blir satt ut av drift for en periode, slik at det aktuelle området kan hvile og repareres.
Fint det du minner om i første punkt, at mørket kan være så utrolig vakkert. Vi er heldige som bor i land hvor det er så store kontraster.
Vi har fortsatt mye å lære av mørket!
Kjærlig hilsen
Oscar
Fint det du minner om i første punkt, at mørket kan være så utrolig vakkert. Vi er heldige som bor i land hvor det er så store kontraster.
Ja, vi har store kontraster med årstider. Men lys og mørke-kontraster er det mye av lenger syd. Solen går mye mer rett ned i horisonten der(feks ved ekvator). Vh Jostein