Er der ikke blot tale om forskellige grader af tålmodighed? Målet er alle vel mere eller mindre enige om?

vh. Petersh

Petersh wrote:

Er der ikke blot tale om forskellige grader af tålmodighed? Målet er alle vel mere eller mindre enige om?

vh. Petersh

I agree!

Dette tror jeg virkelig ikke er tilfelle.
Om det er noen få uenigheter så tror jeg ikke det vil skape større splittelse, det hadde jo virkelig vært trist...

Og får å svare:

Jo det gjorde han, i møter som gikk over flere år med sine nærmeste.
Nå husker ikke riktig hvor jeg leste det, men jeg mener en side på martinus institut viser de vedtakene som ble gjort.

Julian

Ja, dessverre får vi vel konstatere at vi, selv om vi kænner til Martinus, ikke har kommet længre slik at det fortsatt kan råde uenighed og meningsforskeller.

Alle er enige om målet, men det går ulike vejer dit, og da er det lett at man bedømmer andre når de går en anden vej. Spesielt når de sitter i en posision hvor de kan påvirke udviklingen.

Instruktioner fra Martinus.

Martinus har efterlatt tydelige instruktioner til forvaltning av verkerne og til forvaltning av Martinus Institutt, Rådet, Martinus Center, hvordan man skal holde foredrag, arbejde med studiegrupper, hvad som skal skrives i bladet Kosmos og hvad som ikke passer ind, etc. Disse er nedtegnet i bogen Samarbejdstrukturen, som kan købes via martinus.dk. At verkerne skal hede Det Tredje Testamente har Martinus givet tydelige instruktioner om, og her er det ingen uenighed. Osv.

Noen instruktioner er sylskarpe. Andre er ikke det, og er dermed underlagd tolkning. Og i visse tilfelle har det kommet ’motstridende’ instruktioner. Men mye er nøyagtig dokumentert og optaget på bånd, så her er det ingen uenighed. Jeg vil påstå at dette gæller 99% af alt som har med forvalting av Martinus arv at gøre. Men det er uenighed på nogre få punkter.

Det som sårer meg dypt i hjertet er at det iblant kan være en meget hard tone fra visse personer. De opfatter det altså slig at de kæmpe for en så vigtig sag, at de vil sætte deres egen og Martinus’ forståelse av tolerance til side, og bruger til tider kraftige ord og billeder for at fremme deres synspunkter. Det smerter at se dette. Samtidig er det et tegn på at vi ikke er ferdige nog udviklet slig at slige misforståelser og uenigheder kan undgås. Og hvordan kan vi forvente at det blir fred i verden når vi ikke kan ha 100% fred innenfor Sagen? For visse personer blir spørgsmålene man er uenig om så vigtige, at de vil ofre freden.

Samtidig vil jeg her udtale min beundring for personerne som stor i spidsen for Martinus Instituttet, for tolerancen de udviser. Jeg mener personlig at det alltid er en god tone i det jeg har lest av svar og tilsvar fra Instituttets side. Det er imponerende. Det er flere personer som holder en god tone, og det lover godt.

Martinus skriver: ”Dette at arbejde sammen med vore medvæsener, således at der bliver en fuldkommen harmoni, fred og glæde ved livet sammen med disse, bliver det absolut primære i de levende væseners tilværelse.” 1)

Det er fortsatt et styke frem til vi har nået dithen, selv innenfor Sagen.

Vad består så uenigheden i?

Navn på Sagen
Det er ingen tvivl om at bøgerne skal hede Det Tredje Testamente. Nogre personer mener dessuden at hele Sagen skal ha navnet Det Tredje Testamente. Det bruges 3 forskellige navn på Sagen: Martinus Kosmologi, Martinus Åndsvidenskab og Det Tredje Testamente.

Det foreligger ingen udtalelse fra Martinus om navnet på Sagen, såvidt jeg ved.

Martinus bruger selv begreberne kosmologi, åndsvidenskab og Det Tredje Testamente 2). Men nogre mener, fordi Martinus kort tid før sin bortgang bekæntgorde at bøgerne skal hede Det Tredje Testamente, så skal hele Sagen kalles dette. Man mener videre at man ”fornekter” at arven til Martinus bygger på en tydelig videreføring fra første til andre til tredje testamente. Andre personer mener, at Sagen kan kalles med alle tre begreper, og at man dermed også lettere appelerer til de ulike strømninger av interesserede: kosmologi appelerer til videnskapsfolk, åndsvidenskab appelerer til interessere i spirituell udvikling, og begrepet Det Tredje Testamente appelerer til nuværende og tidligere troende personer.

Endring i værket.
Nogre mener at det ikke skal endres en tøddel i værket. At de skal publiseres i originaludgave slig de foreligger i siste korrektur fra Martinus hånd.

Instituttet mener at man kan opdatere verkerne til moderne stavemåde.

Martinus har sagt i Rådsmødereferat 13.1.76: ”Det må ikke uden Martinus’ samtykke foretages ændringer i bøgerne eller det, han har skrevet.”

Martinus sa også i samarbejdsudvalgsmøde 30.3.78: ”Hvis noget er skrevet primitivt, så skal det blive stående primitivt. Folk må gerne se, at jeg ikke er særlig belæst”.

Martinus har sagt i Rådsmødereferat 16.3.76: ”Det blev igjen fastslået, at bortset fra åpenlyse trygfejl, må der ikke ændres i værkerne uden Martinus’ personlige medvirken.” 3)

Det er jo klar tale. Her er det ikke rom for særlig tolkning. Nogre mener ligevel at det ikke skal rettes noget, ikke engang stavefejl, men rådsmødereferaterne åpner for dette.

Nogre mener at man heller ikke skal ændre retskrivning. Her har Martinus ikke uddalt noget helt konkret, og Instituttet bruger derfor samme praksis som under Martinus tid, da senere skrevne bøger som DEV ble skrevet med datidens modernere retskrivning af Martinus; og bogen Bisættelse ble under Martinus’ levetid opdateret til moderne retskrivning. 3)

Martinus skal ha sagt: ”der må ikke ændres et komma”. Jeg kan ikke finde noget citat som bekræfter dette. Men personerne som er imod ændringer i værket, bruger dette citat: ”der må ikke ændres et komma”. Ligevel er dette citat imot setningene som er referert ovenfor fra rådsmøde og samarbejdsudvalgsmøde. Så dette citat ”der må ikke ændres et komma” kan ikke tillegges stor vekt, etter min mening.

Originalværket er bevart og de ligger nu også ude på nett. 4) Jeg mener det er en god opfyllelse av instruktionerne til Martinus. Jeg mener videre at det er en fordel og en nødvendighed at værket opdateres i takt med spogets endring, dvs retskrivning. Det ville gjort værket mindre tilgængelig og mindre læsbart hvis man hadde beholdt den gamle stavemåde. Men jeg forstår de som er skeptiske mod dette. Ligevel synes jeg at instruktionen om uændet originalværk er godt ivaretatt, og godt tilgængelig for alle på nett.

Når Instituttet ændrer skrivefejl, blir det ført rettelseslister. Eksempler på dette finnes som exempel på Instituttets hjemmeside, en rettelsesliste for LB 1. 5)

Det foretas ikke ændring i værket for at pynte på Martinus skrivemåde, for at slette gentagelser (som Martinus bruger til stadighed), for at ændre betydning, for at tolke teksten i en anden retning. Dette er det stor enighed om, slig jeg forstår det.

Så uenigheden er at nogre mener at det ikke skal ændres noget i værket, mens andre mener man kan opdatere retskrivning og korrigere skrivefejl.

Kritikken går på at slige ændringer strider mot princippet at Instituttet skal "bevare Martinus' samlede værker uændret, som de foreligger fra hans side" 6). Med semantisk flisespikeri kan man hevde, at dette ikke er et forbud mot at publisere ændringer; men at Instututtet alltid skal ha originalerne i sin trygge opbevaring. Altså at Instituttet skal opbevare Martinus' samlede værker uændret. Hvilket man gør.

Utgivelse av upublisert materiale.
Det forelå en del upublisert materiale ved Martinus bortgang. Det vigtigste er manuskriptet som nu er udgivet under tittelen ”Den Intellektualiserede Kristendom”, som Martinus skrev på helt til sin bortgang. Man har videre publiseret et utall artikler i Kosmos, som er afskrifter af taler og manuskripter. Dessuten holder Instituttet på med at utarbejde nye symbolbøger, hvor symbolforklaringene bygger på foredragsafskrifter og citater.

Alt som udgives under Martinus’ navn, er altså skrevet af Martinus. Det er vigtigt.

Bogen ”Den Intellektualiserede Kristendom” var tænkt som et forord til Livets Bog. Manuskriptet var ikke færdig i 1981 ved Martinus’ bortgang. I visse tilfælle var det forskjellige versioner af samme tekst. Instituttet har derfor gjort det slig at bogen inneholder de forskellige versionerne. En del personer (mig selv inkludered) er glade for denne bog, men andre mener den ikke burde vært publisered.

Martinus har givet litt modstridende beskeder når det gæller publisering af ufærdig materiale.

I rådsmøde 22.1.74 sa Martinus: ”Jeg tror ikke, man skal lade nogen lave mine ufærdige manuskripter færdige. Men hvis man kan forstå, hvad jeg mener, må de utgives i ufulstændig form.” 7) Det er akkurat det man har gjort med ”Den Intellektualiserede Kristendom” efter min mening.

I gavebrevet der Martinus overfører retighederne til sine værker til Instituttet, skriver han: ”Martinus testamenterede hele sit værk til den selvejende institution Martinus Institut, og gav Instituttet retten til at færdiggøre ikke afsluttede arbejder.”. 8 )

I sine sidste dager skal Martinus ha sagt følgende til Mischa Lim: ”Der skal ikke udgives noget mere.” Og efter en pause: ”Det er færdigt, som det er.” 9)

Det er altså motstridende beskeder på dette område. Rådsmøteutsagn for publisering, gavebrev for publisering, ord til Lim mod publisering. Når situationen er sådan, må man gøre et valg. Det har Instituttet gjort, i favør af publisering. 

Konklusioner.

Kritikerne af navn på sagen, ændring i verkerne og utgivelse af ufærdige manuskripter har gode argumenter. Og det har de som støtter dette, også! Er dette da så vigtig at man må blive uvænner på grund af dette? Jeg mener ikke det. Men vi tåler at det finnes forskellige opfatninger.

Kjærlig hilsen
Oscar

Henvisninger:

1) LB6 1956

2) Kosmologi (1x i LB/DEV/LOG/DIK): Livets Bog 7, stk. 2658, pkt. 40.  Frigjorthed og fred (2:2), Kosmos 1968 nr. 10. Vejen til den sande lykke, Kosmos 1968 nr. 21 m.fl.
Åndsvidenskab (67x LB/DEV/LOG/DIK): Livets Bog 1, stk. 238.
Det Tredje Testamente (6x i DIK): Den Intellektualiserede Kristendom, stk. 0, 1, 6, 8, 33.

3) Samarbejdsstrukturen kap 13.6.

4) Manus til Livets Bog: http://www.martinus.dk/da/manus/
Førsteudgave til Livets Bog: http://www.martinus.dk/da/historisk/

5) Uddrag fra rettelseslisten til Livets Bog 1: http://www.martinus.dk/fileadmin/user_upload/dokumenter/Uddrag_rettelseslisteLB1.pdf

6) Formålet for Martinus Institut af d. 25. maj 1982, § 3 Stk. 1.

7) Samarbejdsstrukturen kap 13.4.

8 ) http://www.martinus.dk/fileadmin/user_upload/dokumenter/Gavebrev_1980.06.18.pdf

9) Den Ny VerdensImpuls nr. 4/2008 december, side 19

Forkortelser:
LB – Livets Bog
DEV – Det Evige Vederdensbillede
LOG - Logik
DIK – Den Intellektualiserede Kristendom
DTT – Det Tredje Testamente

Hej!

Redan i Företalet till Livets Bog konstaterar Martinus att vi som lever på jorden idag endast är kapabla till en partisk kärleksförmåga, och denna partiskhet gör att vi är mer vänligt inställda till vissa delar av livet omkring oss än andra. Detta får även till följd att vi kommer att över- eller undervärdera det vi läser i Tredje Testamentet allt utifrån allas vår egen unika utgångspunkt som tar avstamp i våra erfarenheter, vår livssituation, och moraliska och intellektuella utvecklingsnivå. Det är väldigt viktigt att förstå att vi är olika och kommer att se på Martinus andliga vetenskap på olika sätt. I Livets Bog finns ett rikligt material till grund för att just förstå hur olika människor kommer att uppfatta Martinus livsverk, och då även bland de som blir inspirerade av dess innehåll. Ja, jag vill mena att en av de viktigaste lärdomarna jag belönats med när jag läst Tredje Testamentet är en ökad förståelse för och förmåga att tolerera att människor inte kan vara annat än vad de är. Denna tolerans tycker jag vi inte bara ska rikta mot dem som inte har intresse för Martinus kosmologi utan även mot de som inspireras av Tredje Testamentet men kanske på ett lite annorlunda sätt än som man själv gör.

Det kan vara smärtsamt om man känner att just den egna förståelsen av Tredje Testamentet närmast blivit ett med en själv, och sedan får den ifrågasatt av någon annan Martinus-vän, ja jobbigast är det väl om den andre dessutom verkar väl insatt. Jag tror detta är osaken till att man ibland kan stöta på märkligt hårda ord på Martinus forum, det är inte lätt att få hela sin livsinställning ifrågasatt av likasinnade. Men här ges förstås möjlighet till att träna sig i den ödmjukhet som är nödvändig för att nå större kunskap och visdom. Det är gott och väl att man tycker sig fått viss förståelse för de ting Martinus gjort sig så stort besvär att försöka berätta för oss. Men i vart fall jag känner att ju mer jag läser och diskuterar, ju mer jag "vet" om Tredje Testamentet, desto mindre vet jag, världen är så stor så stor... Det är bara så att vi som älskar att fördjupa oss i Martinus skrifter är förutbestämda att läsa och uppfatta dessa på lite olika sätt. Det är viktigt att vi ger varandra detta utrymme och inse att vi inte alltid kan komma överens, men ändå kan vara vänner och träna oss i den kärlekens kemi Martinus vill inspirera oss till. Sometimes we have to agree to disagree.

Efterhand som Martinus kära Sak växte blev det klart för honom att hans författarskap var fritt för vem som helst att ta till sig och undervisa om på vilket sätt man nu än önskar. Martinus ville inte att hans Institut skulle bli något sorts världscenter och auktorisera någon typ av "enda riktiga tolkning" av analyserna. Martinus Instituts uppgift är mycket begränsad. Det rör sig först och främst om att bevara Martinus skrifter intakt för eftervärlden, att se till att det skapas bra översättningar, och även att bedriva undervisning endast på grundlag av Tredje Testamentet i Instutet i Köpenhamn och på Martinus Center i Klint. Som jag förstår Martinus vision om hur hans tankar kommer att spridas så rör det sig om en decentraliserad, närmast organisk tillväxt. Vi kommer helt säkert att få se alla möjliga initiativ till att undervisa kring Martinus verk, och då från alla möjliga olika infallsvinklar. Martinus har lagt grunden till en andlig vetenskap och i takt med vår moraliska utveckling kvalificerar vi oss till andliga forskare som fortsätta detta arbete. Den andliga vetenskapen är inte något statiskt en gång för alla fastlagt, utan något levande som ständigt kan utforskas. I takt med att Martinus blir mer och mer känd så kommer vi att få se tolkningar och arbeten kring Tredje Testamentet som inte faller alla i smaken, men som sagt här gäller det att vara generös och förstående, och träna sig i ödmjukhet och tolerans. Än så länge är vi Martinus-vänner inte så många, och det finns absolut en poäng med att vi ska försöka samarbeta så gott det går, men ibland kan det vara bättre att gå skilda vägar eftersom man helt enkelt vill lite olika saker, utan att för den skull bli osams eller bitter. Livet är oändligt mångfasceterat och låter sig inte stöpas i en form, detta gäller även Martinus andliga vetenskap. Vi får försöka uppmuntra varandra samtidigt som vi inser att det är ofrånkomligt att vi ibland ser olika på saker ting.

Tack till Oscar för din genomgång av vad som kan uppfattas som grund till dispyter inom Saken. Som speciellt intresserad av Sakens historia måste jag säga åtminstone jag uppfattar den som varit ovanligt förskonad ifrån konflikter. När man kommer i kontakt med den typ av material Tredje Testamentet innehåller är det lätt att egot får sig en boost, att man exempelvis kan få för sig att man ska spela en speciell roll i den nya världsimpulsens "frälsning" av mänskligheten, och man får en oemotståndlig lust att berätta om allt det underbara man hittat. I detta tillstånd är det lätt hänt att man känner att andra Martinus-intresserade i allmänhet och Institutet i synnerhet arbetar alldeles för sakta för Tredje Testementets spridning, och lägger man sedan ner sin själ och sitt hjärta för Saken under många år finns en risk att man inte känner sig uppskattad för allt man gjort och blir bitter. Vi får väl försöka ha förståelse för att vi kan vara inne i olika skeden i våra Martinus-studier, och att en och annan "nyfrälst" trampar på lite väl bullrigt och rastlöst. Jag uppfattar det som att det mest har varit inom informationsarbetet som dispyter uppstått, något som jag ser som ofrånkomligt. Känner man sig inte bekväm med en organisation som arbetar för att informera om Martinus Tredje Testeamente, får man väl starta en egen och göra det man känner är rätt. Det är så synd om man använder sin energi och entusiasm till att förbanna andra istället för att bygga upp något konstruktivt. Och vill man överhuvudtaget inte arbeta för Sakens spridning är det naturligtvis också helt okej. Enligt Martinus är det ändå främst genom vårt sätt att vara som vi skapar en bättre värld, och inte via teoretisk undervisning. Att pracka på någon kunskap som den inte frågat efter kan Martinus rentav rubricera som en sorts övergrepp.

När jag möter andra Martinus-intresserade så slår det mig hur olika vi faktiskt är, och det är viktigt att vi får fortsätta vara det. Jag tror rent av att en stark integritet och individualisering är nädvändig för att ens bli nyfiken på Martinus skrifter, så låt många blommor blomma, och gläds åt att vi är olika, denna olikhet är en enorm styrka i den rörelse som håller på att växa fram kring Martinus analyser!

Stort tack till alla som är modiga nog att sätta sinna tankar på pränt här, God Jul

Tack Christian för kloka ord! Jag är överens med det du skriver.
Vi har hela tiden möjligheter att öva oss i tolerans, och förståelsen att varje person är på sin rätta plats är något av det viktigaste att ha med sig. Dessa ord kan ha en speciell betydelse i denna juletiden. God Jul til dig med!

Kjærlig hilsen
Oscar

Intressant att se hur danska Martinusvänner resonerar om "rörelsen" (bevaegelsen?) kring Martinus kosmiska analyser. Martinus har ju förutsett att en organisation leder till problem och motsättningar. Därför finns det inte någon Martinusorganisation. Men det är sant att man kan finna "grupperingar". I Sverige märker man mest av det i den grupp som har bildat diskussionssajten "Tredje testamentet" och de som är kritiska till den gruppen. Men det där med att en del vill placera sig i särklass är ett omogenhetstecken. Vi vet ju att Martinus gav oss alla en absolut frihet.

PS. Jag vill också ge en eloge (tacksamt erkännande) till Oscar, som beskriver en del motsättningar och hans beskrivning av hållningen som ledningen för det svenska forumet STT har. Han och min svenska vän Christian står för en lugn (da; rolig) ton både här och på STT när de gör besök där. DS