Ur kotets perspektiv sker nog ingen "global warming". Det vi kallar "global warming" är väl som nån sekunds marginellt förhöjd temperatur för klotet. Jämför det med cykliska istider med 10 0000-tals år mellan. Om några tusen år är det dags för en till. Kanske lagom till det rigtige menneskerige kulminerar - is är ju materialiserad känsloenergi!

mg wrote:

Ur kotets perspektiv sker nog ingen "global warming". Det vi kallar "global warming" är väl som nån sekunds marginellt förhöjd temperatur för klotet. Jämför det med cykliska istider med 10 0000-tals år mellan. Om några tusen år är det dags för en till. Kanske lagom till det rigtige menneskerige kulminerar - is är ju materialiserad känsloenergi!

Oavsett hur snabb temperaturökningen är för klotet, sker det väl en sådan.  Vet någon hur länge den globala uppvärmningen kommer att vara? Vad vet någon om istider i framtiden? Vad är det som säger att dessa skulle vara nödvändiga i det sanna människorike som väl börjar så smått om tretusen år när klotet blivit kosmiskt medvetet? Tiillhör inte istider klotets barndom?

Hur lång tid tar det för ett väsen att diskarnera om det nu är det som sker...

(Svarer på svensk til en svensker...)

Jag tror detta med temperaturökning är lite oklart. Även om det har skett en sån senaste 100 åren betyder ju det inte så mycket historiskt sett m tanke på klotets ålder. Det kan vara en mikro-trend. Vad som orsakar den är också ovisst, en del tror på koldioxid andra på solens aktivitet eller haven. På wikipedia hittade jag följande graf, de olika färgade linjerna motsvarar olika forskares mätningar av medeltemperaturen senaste 2000 åren med en varmperiod under medeltiden (det var väl då vi i Norden hade medelhavsklimat?) och en lite istid under 15-1600-talet. En oerhört kort tidsrymd geologiskt sett:

Hela artikeln på Wikipedia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Global_warming

Men varför skulle det vara en diskarnation?

Och borde det inte bli kallt som f-n när känsloenergin kulminerar?

Hej

Jeg hørte akkurat et foredrag av Martinus hvor han sier at menneskene om nogen tid måske vil kunne beherske klima på jorden, som resultat av deres videnskapsudvikling og romforskningsprogram.

Temperaturøkningen er nok ikke noget stort problem for jordkloden. Selv om den er gammel, det er vel Lovelock som sier at jorden er tilsvarende ca 70 menneskeår. Det er ikke så behagelig å få ”feber” i høy alder. Men det er som sagt ikke noe stort problem for jordklodevæsenet. Det er et større problem for mennesker og dyr. Vi må tilpasse oss de nye realitetene.

Før den store fødsel kan det frigøres en del tyngdeenergi som øker temperaturen. Som en slags healingkrise. Så jeg stemmer for renselsesprocess

Kjærlig hilsen
Oscar

Vi må regne med at klodens alder er analog med et 30-årigt menneske, og at de såkaldte istider hører til 'barndommen' som Algo nævner.
For 50 år siden beskrev W. Russell den aktuelle temperaturstigning som virkninger
af A-kraft-anvendelse, at Jorden får feber.
Et menneske der gennemgår Den store fødsel, vil stadig have en kropstemperatur på 37 grader, også efter, men fx W.R. havde også feber forud for hans liv med en lang række af kosmiske glimt, det var tydeligvis en renselsesproces.
For en kort bemærkning,
Kærlig hilsen, Holger

Ytterst är väl alltid makroväsendets vilja överodnad dess mikroväsens varför den globala uppvärmningens orsak relativt mänskligheten ytterst måste bero på jordklotet, vilket i sin tur är underordnat solsystemväsendet etc uppåt i oktaven.

Enda gången mikroväsen kan gå emot makroväsendets vilja och förorsaka något för detta icke medvetet önskvärt är om mikroväsendena utgörs av  för makroväsensorgansimen främmande organismer, dvs. utgör t.ex. virus som kan orsaka makroväsendets sjukdom och död. Och mänskligheten är väl inte direkt en virusansamling för klotet även om vi växer ganska ohämmat nästan som en makrocancer.

Sedan kan man ju undra över analogier mellan klotets ålder och människans ålder, klotets tidsuppfattning och tidsupplevelse gentemot vår. Sett ur klotets tid lever vi som hjärnceller 25 klotsekunder medan våra hjärnceller kan leva betydligt längre, ej bytas ut under vår livstid eller kanske vart sjunde år. Det ger ju helt andra skillnader i tidsperspektiv mellan oss och våra hjärnceller jämfört med mellan klotet och oss, dess hjärnceller.

Klotet blir kosmiskt medvetet fullt ut om tretusen år med vår tid men vi skall nog vara försiktiga när vi talar om vad det innebär i klottid och klotålder.

Nja, låt oss vara lite videnskabelige. Istider kommer och går och den senaste var för ca 10-20 000 år siden (plus den 'lille' istid som kom innan 1900-talet). Detta skedde alltså kosmiskt sett för några minuter sedan og kan gott ske igen.

Ja, utgår man från Martinus kosmologi håller inte dagens teorier om "man-made global warming".

Hej Holger

Dette er interessant. Jeg har ingen erfaring med kosmiske glimt, men det er også min erfaring at det skjer en fysisk forandring i kroppen når vår bevidsthed gennemgår en stor forandring. Det er kjent som "healingkrise". Jeg kjenner ikke til om Martinus skriver om dette, men det er tydeligvis et fenomen som flere oplever.

Kjærlig hilsen
Oscar

Ett exempel på jordmänniskans högmod?

Hvis et levende væsen  gennemgår den store  fødsel den første gang og indvielsen ikke er en del af repetitionsdelen i ens liv - så var det vel for Martinus at hans indvielse var en del af hans repetionsdel? - må man vel kunde gennemgå densamme ved hvilken som helst alder - hvornår man er modent i den indevarende inkarnation, efter 30 årsalderen.  Jesus blev også indvied som en del af hans repetitionstid. Jordkloden kan vel derfor være omtrent 70 klodår og ligevel være parat til den store fødsel - det er vel den første gang for kloden?

Hvorfor er klodens alder  analog med et 30-årigt menneskede? Sker indvielsen den første gang altid ved den alder?

Hej Algotezza

Ja, indvielsen sker som regel i 30 års alderen, da årene op til kun er repitioner af tidligere oplevede liv. Hvis man i tidligere oplevede liv har opnået indvielse, vil man nok ikke inkarnere på jordkloden, men derimod på et andet, og bedre egnet sted

mvh.
Kenneth

Hej.

Jesus og Martinus fik begge kosmisk bevidsthed i 30-års alderen. De var begge egentlig færdige med vores form for tilværelse, og derfor må det næsten være en naturlov, at man ikke kan få kosmisk bevidsthed før denne alder på vores klode - i hvert fald indtil nu. Spørgsmålet er, om Martinus og Jesus overhovedet har været igennem en repetitionsfase op til 30-års alderen, allerede som barn var Martinus meget højt udviklet, og hvis han var i en repetionsfase burde han have kunnet opnå kosmisk bevidsthed langt før 30-års alderen, da det må være meget lang tid siden han for første gang fik kosmisk bevidsthed. Derfor ser det for mig ud som om, at det på jordkloden i øjeblikket ikke kan lade sig gøre at få kosmisk bevidsthed før 30-års alderen.

Fremover vil det blive muligt for jordklodens "egentlige" beboere at få kosmisk bevidsthed, og når man så næste gang fødes, så vil man vel repetere det forrige liv, hvor man fik kosmisk bevidsthed i 30-års alderen. Betyder det så, at man kan få kosmiskt bevidsthed som 27-årig i dette næste liv? Jeg tror ikke, at man, efter man har fået kosmisk bevidsthed, vil inkarnere på en anden klode næste gang, jordkloden skal nok bruge nogle højt udviklede væsener til at få resten af flokken med.

Om det är första gången kan indvielsen ske vid vilken ålder som helst efter repetitionen.

Man udvikles altså ikke efter 30 års-alderen? Hvis indvielsen sker den første gang, hvorfor skulle den ikke kunde ske i vilken alder som helst mellem 30 og diskarnation?

Jesus og Martinus havde begge to blivet indviet den første gang på andre kloder.

Kender vi nogen der har blivet indviet den første gang på vores klod?

Hej venner

Ifølge Martinus hadde hverken Buddha eller Mohammed kosmisk bevidsthed. (”Som vi husker ham”)
Så det betyder måske at Jesus og Martinus er de eneste inkarnerede som har hatt kosmisk bevisdthed.

Jeg ved ikke, men jeg skulle tro at man kan få kosmisk bevidsthed ved hvilken alder som helst den første gang.
Blir man født med en mission, er det logisk at man får det ved 30-års alder.

Frem til i dag var det ikke mulig som kosmisk bevidst menneske å videreudvikle seg på jorden. Men fremover vil det være mulig. Ligevel tror jeg at det blir valgfritt. Noen væsener vil velge at gå til andre kloder for å videreudvikle seg raskest mulig. Andre vil blir på jordkloden for at hjælpe menneskeden frem.

Når det er så få udviklede og kosmisk bevidste mennesker på jorden i overgangsfasen mellom dyreriget og menneskeriget, er jo ikke udviklingsbetingelsene de bæste her på jorden. Så står egenudvikling i fokus er det måske best at dra til et andet sted.

Kjærlig hilsen
Oscar

Hvilke andre steder findes det? Er disse steder usynlige når vi lever fysisk inkarnerede på kloden? De må jo have lignende betingelsen som jordkloden men være lidt mer udviklede, langere komne. Findes de i andre galakser? Langt fra os? I et andet universumvæsen?

Hej Algotezza

Med anledning av ditt spørgsmål kom jeg til at tænke på symbol nr 1, Gods ånd over vandene. Den viser en del kloder som befinner seg i det rigtige menneskerige og nogre kloder som har kommet enda lenger.

Hvor de befinder seg rent fysisk ved jeg ikke...

Ettersom vi har talent for at skape en menneskekropp, må jo klimaforholdene være ganske lige mellem jorden og en slig planet. Jeg kan tænke meg at de må befinde seg på omtrendt samme avstand til deres sol, i forhold til solens og klodens størrelser.

Astronomien har jo kommet så langt i vår tid at det opdages stadig flere solsystemer som har planeter. Man ser foreløpig ikke planetene, men kan ane deres existens baseret på solens "wobling" i sin bane eller på skugger som planetene skaber når de passerer foran solen. Om man vil kunne se livsbetingelser i solsystemer som er så langt fra os, genstår at se. Uten tvivl er det mange slike solsystemer i universets galakser, muligens også i vår egen galakse.

Kjærlig hilsen
Oscar