[glow=red,2,300]Karmapoliti [/glow]

Fra mit ufærdige perspektiv er jeg kommet til at være ”karma-politibetjent” over for mennesker som udviste ubehagelig adfærd i tale og handling. Heldigvis er det efterhånden sjældent jeg viser ”politiskiltet”. Nu sker det omvendt, at mine ufærdige sider bliver ”påtalt” af andre ”karma-betjente”, eller de pågældende "betjente", som sjovt nok findes over alt, bare MÅ komme med uinviterede "gode råd". Det må jo så bl.a. være returnering af mine tidligere utidige indblandinger. Spørgsmålet er så hvordan jeg bedst muligt takler det? At møde ”betjenten” med kærlig grænsesætning, men også at tage imod den eller de åndelige gaver som ”betjenten” evt. kommer med … Det går jeg så og øver mig på.

Kender I det? Kommentarer?

Venlige hilsner
Søs
--
Hej Sos, hoppas att det är OK med respons på svenska - ?
Den egna erfarenheten är att ju högre grad av medveten om karmas existens också en långsamt ökad medvetenhet om att och hur karma kommer in i mitt eget liv (detta brukar ju vara själva "cruxet", det vill säga: det är lättare att se "grandet" i den andras öga än "bjälken" i sitt eget öga!).
--
Vad gäller själva reaktionen har vi ju fri vilja att välja att vara kvar i det gamla mönstret vid denna invitation till ökad medvetenhet /bevidsthed/ eller inte.

Det går ju alldeles utmärkt att "stå över", trycka på "pausknappen" och säga "inte just nu", det vill säga: just nu vill jag vara kvar i mina tidigare tanke- fölelse- och handlingsmönster.

Och det går likväl att i ett sådant "nu"-ögonblick ta klivet över i en ny medvetenhet, ävensom denna innebär att jag tvingas utmana mitt egos dömande visavi andra. Här är utmaningen för oss alla!

Så konklusionen härifrån är rent principiellt sett:
a. Personen som kritiserar oss har I VISS MÅN fog för sin kritik (detta är vår karma, vår "business")
b. Personen som kritiserar oss har I VISS MÅN EJ fog för sin kritik (detta är det som är en projektion av den kritiserande personens eget sinne, vad som kommer ur /bevaeger sig/ den personens eget dömande ego.

Mer inter-subjektivt eller kosmiskt finns alltså:
c. En lektion för mig att lära mig (om jag är öppen för att ta emot den)
d. En lektion för den kritiserande personen är lära sig (om han/hon är öppen för att ta emot den).

Då Universum eller Gud "fungerar" perfekt vilar vi hela tiden i denna perfektion, och har alltså möjligheter att
antingen agera enligt en ny impuls eller agera enligt vår egen etablerade struktur av övertygelser /overbevisninger/.

Samt:
En del människor synes rent karmiskt ha som uppgift /opgave/ att vara "domare" (utan domare skulle världen inte heller kunna fungera!), så vi må väl även ta in detta i helhetsbilden, dvs det är en i sig helt nödvändig funktion.
Vad som gäller är mera, passar den funktionen, den rollen, just mig, även framöver?

Dock behöver vi tydligen aldrig frukta att världen skulle bli "tömd" på domare eller "karmapoliti", då det hela tiden sker en "påfyllning" av de rollerna, med nya väsen som är perfekt avpassade för att ikläda sig den skruden och den rollen.

--
Lys
gm