Hej Steen,

Forelskelse er jo ret vigtig for artens overlevelse - så hold dig ikke tilbage :

Hvad Martinus skriver om den kan man bl.a. læse i Livets bog 5, men hvis man er forelsket er det lidt ligesom at se slutningen på en film før resten af handlingen.

kh,
Torben

Steen skrev i en anden tråd:

Jeg tror det er fordi man forbinder både forelskelse og blodets røde farve med hjertet. Og hvorfor med hjertet? Det tror jeg er fordi det er et område domineret af følelsesenergi.

Martinus nævner i artiklen "Universet mælkeveje" (findes i småbogen "Reinkarnationsprincippet"), at imellem mikropartiklerne i hjerte-, lunge- og blodregionerne er i særlig grad følelsesenergien den førende kraft.

Eller også er det bare fordi man kan se rødt, når man er forelsket

kh,
Torben

selvom mennesket er vokset ud over sæson-kønsdrift, så virker foråret stadigvæk,

der findes meget omfattende beskrivelser af alt det der gemmer sig bag begrebet 'forelskelse',
det er et 'matematisk' studie, (videnskab) blottet for romantik,
så hvis man er romantisk indstillet, kan man jo vente lidt med de intellektuelle studier, der lægger beslag på ens koncentration og opmærksomhed,

den romantiske indstilling, 'forelskelsen' er 'manden' (den maskuline pol) i manden, og 'studiet' af forelskelsen, er 'kvinden' (den feminine pol) i manden,

men i al korthed vil Jeg vælge 'sympati'
forelskelse er sympati, grader af sympati, (Du skriver ; er 'lidt' forelsket)
man kan være mere eller mindre sympatisk indstillet, (forelsket) overfor en eller flere,
'De Ulykkelige Ægteskabers Zone' er bl.a. begrundet i evnen til at forelske sig i flere end en,

Dem, Vi er sympatisk indstillede overfor, er Vi 'forelsket' i,  selvom Vi ikke normalt udtrykker det på denne måde,

men når Vi nu bliver forelskede, så er det noget der sker automatisk, 'instinktivt'

den røde farve er 'instinkt'
er det mon derfor den røde farve er forbundet med forelskelse ?
'følelse' er gul, ( hjertet)

for at kunne give et fornuftigt svar på 'den røde farves'
evt. forbindelse med forelskelse, må Vi vide lidt mere om hvor Du har det fra, eller hvis Du kan uddybe det lidt,

personligt genkender Jeg  ikke umiddelbart forbindelsen,

ja, der er et interessant, men også omfattende emne,

Med venlig hilsen
Holger

Tak for de mange gode svar *s*

Mkh. Steen

---
Hej Steen
Undskyld -mitt inlägg försvann, så jag skriver en variant på det...

Eftersom du redan har fått information från andra Forumvenner var Martinus skriver om förälskelse tänkte jag kun passa på att skriva något utifrån det undervisnings/terapeutiska perspektivet.
(Hmmm - syns Du det Kaedeligt, måske?   ??? Vendt lidt!

Jag tycker att den stora välsignelsen med förälskelse är att den som blir förälskad i en annan människa, och det är ömsesidigt, så sker det, att den andra personen speglar det bästa i mig, samt det material som är i hög grad obearbetat i mitt ubedvidste.

Min partner hjälper - oftast lika ubedvist - att ta fram detta material, så att jag i allt högre grad förstår mig själv. På samma vis kommer min partner att via mig opleve obearbetat stoff, vilket gör att det finns en "inbjudan" till läkedom, till helhet, till humanitär utveckling. Vi hjälper varandra, via Guds "listiga"
anordning med förälskelse, till självkännedom och
kännedom om andra.
(Men visst, det är också en hisnande fölelse av lycka!)
 

Martinus har ju skrivit något om att förälskelsen kan liknas vid att känna den friska havsluften i närheten av havet (dvs behaget i den förnimmelsen) i relation till att opleve/ komma fram till havet (dvs behaget i den förnimmelsen).

I det första fallet riktas vår sympati mot ett enskilt väsen (vare sig det är en hetero- eller homosexuell relation), och då i hög grad styrt av vårt ubedvidste och biologiska processer.
Det är den "lilla"kärleken.
I andra fallet rikats vår sympati med varje människa, djur och ja, i viss mån även om växtlivet, i det vi genkänner
Gud i allt, och då vi är "en" med Guddommen uppstår
denna speciella extas.
Det är den "stora" kärleken, som också är frånkopplad varje form av ägandebegär över andra väsen.
Endast få människor på denna jord har oplevt denne
form av kaerlighed, men enligt M. kommer det att bli fler och fler....och under tiden kan vi ibland också opleve
små "mikro"-oplevelser af "den store kaerligheden".

Och, det är bland annat det jag tycker om hos Martinus /TT/kosmologin/analyserna, att där finns en
acceptans och förståelse för att vi inte kan vara på annat sätt än vi är i ett visst nu, beroende på vårt förflutna och med hänsikt på framtiden.
Alla och allt behövs!

Så både den "lilla" kärleken och den "stora" kärleken
är viktiga steg på vår väg framåt...Blir jeg forelsked,
är det en välsignelse ( i det kosmiska perspektivet,
oberoende av selve relationens udvikling). Blir jag ikke forälsked, är det också en form av ödesväg, som
även den blir en välsignelse (oberoende av den möjliga temporära upplevelsen af ensamhed og isolering).

Som jag förstått analyserna (och mig själv),
i den mån jag gjort det...

----
venlig hilsen
gm

Tak for dit svar gm, men jeg kan desværre ikke læse svensk, beklager, har virkelig prøvet  :-[