MartinusForumDk

Del:
Notifications
Clear all

Poesi

Side 5 / 5
Ejby
 Ejby
(@Ejby)
Medlem

"Order eventually restores itself,
by psychic equlibrium"

- Camille Paglia

.

SvarCiter
Topic starter Lagt op : 15/06/2011 11:53
 Anonym

Der er så meget i livet man kan gøre

Så mange måder man til kan være

~Bare husk at bruge dine kære~

"Så vil tiden dig lære"

SvarCiter
Lagt op : 08/08/2011 21:17
Jan_Schmidt
(@Jan_Schmidt)
Medlem

Digtet stammer fra Mellem tænderne af Kirsten Hammann.

Jeg civiliserer mig om morgenen
foran spejlet
jeg tager tøj på
jeg rejser mig
jeg er ikke en abe
jeg går på mine fødder
ikke på mine hænder, mine splittende-alting-ad

Det kan bevises: Jeg er en borger
jeg har mine rettigheder
jeg rejser mig og jeg kan tale
det er fuldt ud lovligt
jeg bruger offentligt tilgængelige gloser
jeg kan læne mig og lytte
ikke over bordet med min motorsav

min rædselsfulde larm
og alt for mange kræfter
men over kaffen
de skrøbelige kopper
jeg kan sætte dem fra mig

uden at klirre
og smadre hysterisk
I kan roligt invitere mig
jeg kan spise alle dagens måltider på en pæn måde
jeg bruger kniv og gaffel

og servietten, ikke dugen eller mit ærme
når jeg skal tørre min mund
mine yndige små læber
de er lukkede når jeg tygger
når jeg flænser og afliver

og hader
mest af alt: Jeg er et menneske
Alle kan se det
Jeg kan rejse mig
og sige tak for i aften

og på gensyn
og hvor har det været hyggeligt
det er helt normalt
og selvfølgelig skal jeg sove
ikke på gaden med mine hunde

bagfra og i munden
men i min seng
i mit sæbepulver og tørstige bomuld
på ryggen
og som et barn

det er noget jeg har arvet
ligesom udseendet
vi er nødt til at ligne hinanden.

SvarCiter
Lagt op : 25/01/2012 09:39
Johan Wernberg
(@Karmakillen)
Medlem

Hej kära vänner!

Jag hoppas att ni kan förstå mig trots att jag skriver på svenska. Jag håller helt och hållet med dig Ejby, poesi (och litteratur) baserat på tolkningar av kosmologin kan utgöra fantastiska inspirationskällor. Att dela denna poesi med varandra är därför en jättebra idé! :)

Här är några dikter jag författat inspirerat av kosmologin. Jag hoppas att de kan ge er något, liksom de gett mig väldigt mycket:

Mayas slöja

Varför lever jag som ett halvt väsen, när jag egentligen är hel?
Jag är allt och jag oroar mig för att bli ensam. Som om det ens vore möjligt.
Jag är odödlig och jag oroar mig för morgondagen. Som om min tid kunde ta slut.
Jag är gudomlig och jag oroar mig för vad andra ska tycka om mig. Som om mitt liv kunde bestå av annat än kärlek.

Jag är inte rädd för ödet.
Ödet är min vän.
Jag är inte rädd för livet.
Jag ÄR livet.

Förlåtelse

Att acceptera är att förlåta. Att förlåta är att vara fri. Att vara fri är att vara gudomlig.

Kretsloppet

Somrarna och vintrarna avlöser varandra. Runt, runt går livet. Upp till de högsta av toppar - vi badar i ljus och värme, omfamnade av självaste himlen. Vidare ner i de djupaste av dalar - det är mörkt, vi fryser, vi går vilse. Men vi hittar alltid hem igen tillslut.

Livslagarna

Det kan tyckas komplicerat. Alla dessa förbjudna substanser. Men egentligen är det hela mycket enkelt: dräp inte.
Det kan tyckas svårt. Alla dessa morallagar. Men egentligen är det hela mycket enkelt: gör mot andra som du vill att andra ska göra mot dig.
Det kan tyckas hopplöst. Denna ständiga kamp mot de onaturliga begären i kroppen, mot de djuriska tendenserna i medvetandet, mot omgivningens normer. Men egentligen är det hela mycket enkelt: gör det ändå för att det är det enda rätta.

Och så två dikter som jag själv inte författat med som jag finner otroligt inspirerande:

"Jag dog som sten och blev till växt
Jag dog som växt och blev till djur
Jag dog som djur och blev till människa

Varför då frukta döden?
Blev jag någonsin mindre genom att dö?

En gång jag dör som människa och blir en varelse av ljus, en drömmens ängel.
Men vidare min väg – allt utom Gud försvinner,
jag blir vad ingen hört och ingen sett
Jag blir till stjärna ovan alla stjärnor och strålar ovan födelse och död"

Din Rumi 1207-1273

Om tusen år

"En dallring i en fjärran rymd, ett minne
Av gården som sken fram bland höga träd
Vad hette jag? Vem var jag? Varför grät jag?
Förgätigt har jag allt och som en stormsång
Allt brusar bort bland världarna som rullar"

Verner von Heidenstam

Kärlek till er alla
Johan / Karmakillen

SvarCiter
Lagt op : 01/04/2012 12:09
Side 5 / 5
Del: