2/1 2003 åkte jag upp till Luleå för att träffa min flickvän Jenny. På tåget satte jag mig bredvid en tjej som bara efter några minuters konversation kände sig tvungen att fråga en sak. Hon frågade i fall jag var synsk! Ja, det kan man verkligen säga, sa jag, för jag tror faktiskt att jag har en speciell mission som bl a har med förutsägelser av saker att göra! Hon trodde inte sina öron. Hon hade av en person innan resan fått höra att hon skulle träffa en som var synsk på tåget! Och så dök jag upp alltså.. Men det var inte nog med det.. Jag som försöker göra stor "reklam" för Martinus tyckte ju det var passande att hon hette just Martina.... Hon hade två böcker med sig på resan, den ena var en dramatisering av Bibeln's uppenbarelsebok samt en bok om intuition. Jag hade en bok med mig o det var Bibeln o det enda skälet för det var just för att extra studera uppenbarelseboken! Efter ett tag vågade jag berätta att jag troligen är den som är beskriven som ärkeängeln Mikael i denna uppenbarelsebok. Hjältarna, de goda i hennes version av uppenbarelseboken hette Michael och Buck! Ja, det fanns flera sådana sammanträffanden i detta möte på tåget o ofta satt vi bara och stirrade på varandra och undrade vem den andre var egentligen.. Så magiskt kändes det. Martina var 21 år, född 810323 och detta var hennes första tågresa sedan hon var 5 år. Hon var på väg till Umeå för att träffa sin kompis som börjat läsa på dietist och friskvårdslinjen på universitetet. Jag berättade att jag faktiskt var utbildad friskvårdspedagog och att det fanns ytterligare en koppling till Martinus i datumet som hon var född på. 23/3 1921 genomgick Martinus sitt vita elddop:

"Efter anvisningen i den lånade boken försökte jag en aftonstund att meditera över begreppet "Gud". Och plötsligt, utan att jag rätt visste hur, befann jag mig i ett tillstånd, där det föreföll mig, att jag var platsen för något oändligt upphöjt. En helt liten lysande punkt blev synlig i fjärran. Ett ögonblick var den försvunnen. Men i nästa sekund blev den åter synlig, och nu hade den kommit mycket närmare. Jag kunde se att ljuset härrörde från ett kristusliknande väsen, som framträdde i bländande vitt sken med blå detaljer. Ljuset var så intensivt och levande att det påminde mig om de "tomtebloss" som man använder i julgranarna. Dock var uppenbarelsens stjärnor mycket, mycket mindre men i gengäld oerhört mycket talrikare.
Åter inträdde en paus då jag liksom befann mig i mörker. Men så visade sig den lysande gestalten ånyo. Jag såg rätt in i en gestalt av eld. Ett kristusväsen av bländande solsken rörde sig nu emot mig med armarna lyftade som till omfamning. Jag var fullständigt lamslagen. Utan att kunna utföra den minsta lilla rörelse stirrade jag rakt in i det strålande väsendets bältregion som nu var alldeles framför mig och i jämnhöjd med mina ögon. Men gestalten fortsatte sin rörelse framåt, och i nästa ögonblick gick den rakt in i mitt eget kött och blod. En underbar, upphöjd känsla överväldigade mig. Förlamningen var över. Det gudomliga ljuset, som sålunda tagit sin boning i mig, gav mig förmåga att se ut över världen.
Och se! Kontinenter och hav, länder och städer, berg och dalar låg badande i ljuset från mitt eget inre. I det vita ljuset blev jorden förvandlad till "Guds rike"........."

som föregick hans gyllene elddop varmed han fick permanent kosmiskt medvetande:

"När jag på förmiddagen nästa dag åter satte mig till rätta i min meditationsstol, var jag knappt färdig därmed, förrän jag på nytt omstrålades av det gudomliga ljuset. Jag såg in i en blå, lysande himmel, vilken liksom drogs åt sidan, varvid en ny och ännu mer lysande himmel blev synlig. Och på så sätt fortsatte det, ända till dess en himmel framträdde, vilken var av ett så oerhört bländande gyllene ljus och av en så hastigt vibrerande materia, att jag här kände mig vara på höjden eller toppunkten av vad min organism och mitt medvetande kunde tåla. Ett enda steg till, en enda bråkdel av en sekund vidare, och den överjordiska våglängden skulle med blixtens oerhörda kraft ögonblickligen ha fört mig bort från all fysisk tillvaro. Men under de bråkdelar av en sekund som uppenbarelsen varade, upplevde jag en värld av helighet, renhet, harmoni och fullkomlighet. Jag befann mig i ett hav av ljus. Detta var inte som i min första uppenbarelse vitt som snö utan hade guldets färg. Alla detaljer var av eld och liksom förgyllda. Genom det hela vibrerade små gyllene trådar, som blänkte och glittrade här och där, i allt och över allt. Jag kände, att detta var Guds medvetande, hans egen tankesfär. Det var den materia, den allmakt, den högsta levande kraft, genom vilken det gudomliga jaget styrde och ledde oceaner av världar, vintergator och stjärnehärar, i mikrokosmos såväl som i makrokosmos. Jag var helt bergtagen. Den gudomliga elden vibrerade i och utanför mig, över och under mig. Den "Guds ande", som enligt bibeln "svävade över vattnet", den "eld", som "brann i törnbusken" för Moses, den eld, som förde Elias till himlen, den "eld", i vilken Jesus blev förklarad på berget, den "eld", som visade sig över apostlarnas huvuden och senare omskapade Saulus till Paulus på vägen till Damaskus, den eld som genom alla tider har varit "alfa" och "omega" i varje form av högsta skapelse, manifestation eller uppenbarelse, flammade här framför mina egna ögon, vibrerade i mitt eget bröst, i mitt eget hjärta och insvepte hela mitt väsen Jag kände det som om jag badade i ett element av kärlek. Jag var vid upphovet, vid själva källan till all den värme som finns i en faders och moders sympati för sina barn, i den ömsesidiga hängivenheten i ett ungt pars älskogslek. Jag såg den kraft som får en hand att skriva under en benådning, att upphäva slaveri och beskydda de små i tillvaron, det lilla djuret såväl som den skröpliga människan. Jag såg det solsken, som kan smälta ner isen och avlägsna kölden i alla sinnen; som kan omdana hopplöshetens och pessimismens karga öknar till fruktbara, soliga nejder i medvetandet; som kan värma hjärtat, inspirera förståndet och därigenom få individen att förlåta oförrätter, älska fienden och förstå förbrytaren. Jag liksom vilade vid den allsmäktige Gudomens bröst. Jag dvaldes vid allkärlekens källa, såg den gudomliga fullkomligheten, såg mig själv som ett med vägen, sanningen och livet, som ett med den store Fadern."

24 Mars är till följd av denna händelse Martinus Sak's födelsedag.

Våra vägar skiljdes alltså när Martina steg av tåget i Umeå och jag gav henne adressen till sidan http://www.eaglemission.nu så att hon kunde se närmare vad jag hade att berätta om Martinus och forskningen. Snacka om synkroniciteter!!

"Synkronicitet" är en term som Carl Gustav Jung använder för att beskriva slumpartade händelser som verkar meningsfullt förknippade. När Martinus föddes ramlade väggklockan ned i huset och blev oreparerbar t ex, en symbol för att en ny tid tar sin början med Martinus mission kan man tänka (märkligt nog så när jag skriver detta om Martinus så rasar något ned hos grannen nu mitt i natten!!!).

Är det någon mer som har någon spännande synkronicitet att delge?