Hej!

I den vedlagte kopi neden fra den svenske avis Dagens Nyheter 2004-02-28 kan man i en kunstrecension ??? i avisens kulturafdelning lese bl.a. om "dansken Martinus" og hans "närmast heraldiskt (??? min bemærkning) måleri där färger och figurer har fått sina uppgifter mycket precist definierade. Det ger ett egenartat, förfinat men också tämligen statiskt intryck."

Måske nogen - dansk eller svensk - ved hvad "heraldiskt" betyder ????

I som befinder jer i København har mulighed at se denne udstillning - med bl.a. Martinus symbolbilleder - på et sted med navnet "Gammel Holtegaard" til og med den den 7/3. Derefter kan densamme udstilling ses på Nordjyllands kunstmuseum, Aalborg til og med den 6 juni.

Kh Olav

Kultur: 2004-02-28 [sida B07]
Konstnären som präst. Färgen som andens gymnastik
Det går en magisk underström genom den moderna konsthistorien. Dan Jönsson har sett en utställning om kretsen kring antroposofen Rudolf Steiner.

RECENSION

Mod lyset (Mot ljuset)

Gammel Holtegaard, Köpenhamn

Visas till och med den 7 mars, därefter till och med den 6 juni på Nordjyllands kunstmuseum, Aalborg.

"Mysterierna äger rum på centralstationen", sade Joseph Beuys i ett ofta citerat uttalande. "Laboratoriet ska bli ett altare", brukade Rudolf Steiner säga.

Egentligen betyder det väl samma sak. Föreställningarna om det översinnliga som en dimension i vardagen, och om konst och vetenskap som medel för att locka fram den, går som en magisk underström genom den moderna konsthistorien. Från Gauguins symbolism till Beuys sociala plastik; från Strindbergs ockultism till Olafur Eliasons ljus- och färgmagi visar den sig som en kraftfull tro på konstnären som medium eller schaman: en prästerlig figur med uppdrag att förädla människan.

Följer man den linjen framträder den västerländska konsthistorien mindre som en rastlös serie uppbrott än som en lång, kontinuerlig rörelse åtminstone från romantiken och framåt. I början av den hittar man Goethe och hans färglära; nära dess moderna centrum målare som Kandinsky och Mondrian.

Och som ett nav - som den som formulerade det andliga uppdraget för det modernas bildstormar, står Rudolf Steiner med sin antroposofi.

Att Steiner har utövat ett så genomgripande inflytande på konsten är begripligt. I antroposofin - som skissartat kan beskrivas som en mystiskt inspirerad väg till andligt självförverkligande - spelar visualisering och bildskapande en viktig roll. Precis som för Goethe var färgen för Steiner ett andens gymnastikredskap; i hans närhet målades det följaktligen en hel del. Med utgångspunkt i romantik, teosofi och spiritism utvecklades en säregen och noga systematiserad bildvärld, som med sin andliga utopism tycktes kunna återge en känsla av djup och mening åt den rusande modernismen. I en spännande utställning, som under våren turnerar i Danmark, visas nu en samling bilder ur den antroposofiska kretsen; förutom Steiners egna även verk av Kandinsky, Hilma af Klint och Andrej Belyj, samt de danska målarna Arild Rosenkrantz, Martinus och Jens Adolf Jerichau.

Det är en utställning som fascinerar med sitt egensinniga hävdande av konsten som en särskild väg till kunskap, framför allt då i den självklara övertygelsen om bilden som ett magiskt instrument. Kanske inte fullt så tydligt hos Steiner själv: hans bilder är i första hand att betrakta som arbetsmaterial - stora teckningar med färgkrita på svart papper, använda under hans legendariska föreläsningar för att illustrera resonemang om allt från ekonomi till värmedynamik. Hos Hilma af Klint däremot, liksom hos danskarna Martinus och Rosenkrantz, möter ett närmast heraldiskt måleri där färger och figurer har fått sina uppgifter mycket precist definierade.

Det ger ett egenartat, förfinat men också tämligen statiskt intryck.

Konstnärligt blir därför dessa bilder problematiska: som Henrik Wivel skriver i utställningskatalogen är det som om de gör sin andliga resa baklänges - som om de "redan står i purpurfältet och ser tillbaks på de stadier de fortfarande inte varit igenom". Annorlunda förhåller det sig förstås med Kandinsky - men också med Andrej Belyj, som för mig är utställningens överraskning. Belyj har för eftervärlden gjort sig känd som författare till en rad egensinniga prosaverk, dels en serie musikaliskt inspirerade "romansymfonier", men framför allt storverket "Petersburg" som utgavs första gången 1916 (och översattes till svenska i höstas).

I denna utställning visas ett antal teckningar och mindre målningar, tillkomna under arbetet med "Petersburg" när Belyj stod under starkt inflytande från Steiner. Det är verk av varierande karaktär: några tunga och emblematiska, andra mer skissartade försök att återge en idé. En del är näst intill abstrakta färgimprovisationer, och det är dessa som främst tilltalar mig. På en gång tyngdlösa och mättade med färg utstrålar de en ovanlig, paradoxal energi. En frihet och en ögonblicklighet som - åtminstone för stunden - övertygar om det illusoriska i gapet mellan vardag och mysterium.

DAN JÖNSSON

kultur@dn.se