VH
ASC
[/quote
---
Hej!
Bibeln är skapad av flera olika berättare - källorna
är osäkra och anonyma ur ett strikt relgionshistoriskt perspektiv.

Ur ett möjligt perspektivt var författarna införstådda
med själva uppgiften, dvs att förmedla världsimpulsen så som den var möjlig på den tiden, via suggestion, ritualer och myter.

Framställningen av Kristus är alltså beledsagad - liksom i Buddhamyterna - av olika element som framförallt
understryker karaktären hos huvudpersonen.

I fallet med scenen i öknen finns ju självfallet inga
vittnen till händelsen rent fysiskt (enligt Bibeln).
Det bara konstateras att följande hände.

Analyserar vi karaktärsteckningen ser vi att Jesus Kristus i denna scen framstår som en gestalt
som erbjuds hela världens makt (via Satan),
men som säger nej till den makten.

Vad säger det om karaktären? Att inte ens
Satans erbjudande om "gods och guld", "makt
och inflytande" förmår rubba hans uppdrag innebär,
att han förvisso är extraordinär, och att han redan
nu HAR kraft - ty hur skulle han annars kunnat
säga nej till detta erbjudande?

Hela framställningen av Nya Testamentet har ett
underliggande syfte: det är att påvisa ATT JESUS
ÄR KRISTUS, MESSIAS, DEN SOM ÄR "AV" GUD,
(sedemera tolkad som "Gud son"), VARS UPPDRAG ÄR ATT FRÄLSA (=RÄDDA) DEN MÄNSKLIGHET SOM SJUNKIT NED I SYND. Han skall exempelvis vara "av Davids ätt",
och detta påtalas i ett av evangelierna just av den anledningen (Släktträdet var mycket viktigt i den
judiska miljö ur vilken Gamla Testamentet och delar av Nya Testamentet utgick.)

Vi vet alltså inte om "ökenscenen" är "sann" som händelse betraktad, vi kan blott spekulera angående
möjligheten att den inträffat, och då DELS med utgångspunkt från ren analytisk religionshistorisk forskning, DELS intuitivt och med hjälp av Martinus
analyser.

Viktigast torde hursomhelst vara, utifrån det "kosmiska" perspektivet, att Världsåterlösningen inleddes i och med Kristus uppdrag och dess fullbordande...

tror hursomhelst
gm
kh