Hej Søren.

Ja, jeg vil godt give dig ret i, at der er meget eventyr i Martinus lære. Alle de grundlæggende begreber om kampen mellem det gode og onde er tilstede. Man kan ikke sige det er kedeligt at læse, hvis ellers man er moden til det. Mon ikke også grunden til at vi synes om (de gode) eventyr, nok er at de netop afspejler livets egen fortælling? De minder os måske om en dyb sandhed vi en gang kendte?

Mvh. Flemming.

--
Hej Flemming!
Jo, mon ikke nogen sa:
"Al kendskab er (baseret paa)hukommelse" - ?
Platon måske? Og Martinus?

Mvh. gm.
(svensker som skriver svansk...)

1 (2)
Hej Sören og alle jer andre! Själv är jag av den åsikten att mottagligheten visst finns där ute nu och att problemet nu mest är att det görs för lite från Martinus Institut och andra intresserade för att göra "honungen" tillgänglig för "bina". "Bina" ska ju som bekant själva uppsöka "honungen" men det är ju bra om de får reda på att den finns också;- Nu känns det som den är gömd för de! Och vad är det för kärlek med det?

För att fördjupa min argumentation här och vidare belysa detta spörsmål vill jag gärna visa det sista av mina 3 öppna brev jag skickade till Martinus intresserade i slutet av augusti 2001, alltså bara ett par veckor innan terrorattentatet skedde i New York som fick USA att förklara världskrig emot terrorismen:

Allting är mycket gott (Sänt 28/8 2001)

"Och så har vi nu även fått Internet. Det kände Martinus inte till, men han visste något om upphovsrätt, och den önskade han använda sig av. Men nu har någon fått den idén, att världen står inför katastrof, om inte samtliga böcker fortast möjligt läggs ut på Internet. Detta problem tar Martinus upp i artikeln som läsarna finner på de följande sidorna. hur då? Jo, här får vi veta att världen kan delas upp i två grupper. Den ena ansluter sig till tron på att allt är tillfälligheter, medan den andra gruppen är mera inställd på att det finns en mening i allt. Det är till den sistnämnda gruppen Martinus vänder sig med sin litteratur. Och om någon i denna grupp tror att de kan påverka folk från den andra gruppen genom att lägga ut samtliga böcker på Internet, så kan de gott få tro det. Helt visst har alla människor innerst inne en förnimmelse av att det finns en djupare mening med livet, men de vill inte kännas vid den. Och det är inte logik eller analyser som behövs för att få dem att ändra mening, men lidande. Först när de hör sig själva klaga och jämra sig: Varför, varför varför...! kommer det att gå upp för dem, vad de redan - innerst inne - i verkligheten mycket väl redan "vet", nämligen att det finns en mening, att det är ett "varför". Av detta kan man förmoda att det också finns ett svar. Och dock behövs det kanske flera lidanden, innan de blir verkligt sökande och mogna för det svar som Martinus ger med sin världsbild. Så, kära vänner, slappna av och titta på listan med böcker längst bak i Kosmos Där finns det nog att ta fatt i, här finns nog att läsa." Del av Sören Hahns kommentar från senaste numret av Kosmos (8-2001)

Hej, detta är det tredje och säkert det sista öppna brevet jag skriver till kosmologiintresserade i Norge, Sverige och Danmark angående Martinus Instituts kommunikationsvanor och frågan om nyttan av att lägga ut Martinus på nätet. I början på sommaren skrev jag två brev till Institutet där jag vädjade om en öppen dialog, att mina ibland hårda ord inte var utryck för intolerans utan en spegel på de som jag uppfattar det allvarliga brister som finns hos nämnda Institut. Ringde även upp Institutet och förklarade mina avsikter, det samtalet kändes bra och personen jag talade med var visserligen inte så insatt i detta problem, men han höll med mig om principerna jag tog upp och det kändes ärligt. Sedan dess har jag väntat på att det ska komma svar på mina brev och olika frågor jag ställer där men inget har hänt. I stället väljer man nu att bemöta det jag frågar om och säger i senaste numret av Kosmos. Känner själv att jag varken är intolerant emot vad de gör på Institutet, vill heller inte bestämma över de och jag tycker nog man kan kalla de saker jag tar upp som logiska resonemang, Och då ska ju Institutet vara öppna för samtal enligt en passage från Samarbejdsstrukturen. Men nu har jag alltså inte lyckats få förståelse för mina försök till dialog med MI och då känner jag det som en plikt att beskriva situationen och återigen göra ett allvarligt försök attt få till stånd ett förhoppningsvis meningsfullt samtal kring detta dilemma med er intresserade. Och för att hitta en vettig ingång till detta så vill jag beskriva hur stämningen känns bland de kosmologiintresserade som jag talat med på sistone. Känner att jag får förståelse för att det visst existerar ett problem här, ofta kan man ge egna exempel på att det inom Saken finns en önskan att undvika samtal av känsligare karaktär och istället låta saker vara som de är. Kanske tror man då att man är tolerant men.. snarare tror jag att man är vad Martinus kallar dumsnäll! Detta är ingen kritik (intolerant) emot detta eventuella fenomen, har då varit dumsnäll själv i vissa situationer i mitt liv även om jag tycker att jag nu kommit längre och tydligare kan sätta olika gräser vad gäller människors handlande gentemot mig och andra, där det känns meningsfullt. Ja det är alltså den ena delen av min kritik emot Institutet, att inte vilja förklara saker och gå in i dialog i tillräcklig omfattning med med människor. Den andra delen av kritiken omfattar olika beslut man tar och där klappar hjärtat främst för att få klarhet i detta med en eventuell Martinuspublicering online. Vill då bemöta, svara på den kritik jag får i det senaste numret av Kosmos för att ge min syn på detta, och jag hoppas då som vanligt att mitt inlägg ska leda till en öppen dialog där vi kan slå våra kloka huvuden ihop och hjälpas åt att komma fram till en bra lösning på detta. För den goda lösningen finns ju alltid där, bara man ärligt och ödmjukt söker den som ju Martinus sade:
SH: "Och så har vi nu även fått Internet. Det kände Martinus inte till, men han visste något om upphovsrätt, och den önskade han använda sig av.
>  Martinus lär ha sagt att kosmologin kommer att finnas tillgänglig för gemene man på hela jordklotet år 2000 (!). Läste detta i ett nummer (Jan 1997) av Kosmologiskt Forum skrivet av signaturen GR troligen Gunnar Rogberg. Och visst Internet fanns inte på Martinus tid men inte tvivlar jag på att han lätt kunde förutse att Internet snart skulle dyka up och hade det med i sina beräkningar. När jag frågade Institutet om detta eventuella uttalande från Martinus sade man att ingen hade hört talas om sådana uttalanden och att det bästa var att basera sig på Martinus egna nedskrivna texter. Man sade också att Martinus aldrig knöt ett bestämt årtal till en bestämd händelse. Henrik Sundström ansvarig utgivare för KF svarade inte överhuvudtaget på min fråga var detta uttalande kunde komma från. Här är det ju lätt att konstatera att Martinus ju vid flera tillfällen knutit bestämda årtal ungefärligt eller exakt till olika händelser och med tanke på att Internet nu finns kring det här året 2000 som Martinus kanske nämnde förefaller det mig inte ett dugg otroligt att det är just ett publicerande av hans kosmologi på nätet som han här förutser, vilket ju också är den slutsats signaturen GR själv föreslår. När det gäller upphovsrätten har jag frågat MI vid vilken gräns den riskerar att förloras vid en eventuell Internet publicering, har tyvärr inte fått något svar där. Det vore ju väldigt intressant att höra och alltid borde det gå att få ut mycket mer än vad nu är fallet på speciellt engelska där det nu bara finns några sidor med olika Martinuscitat på nätet. (fortsätter i nästa inlägg)          

2 (2)
SH: Men nu har någon fått den idén, att världen står inför katastrof, om inte samtliga böcker fortast möjligt läggs ut på Internet.
> Nu har alltså ragnarökskulminationen inletts enligt Martinus, att intresset för andliga frågor bara ökar och ökar kan man se tydligt, notera Peter Wahlbecks tv-serie "Nyfiken på Gud" på tv 2 notera att undertecknad själv blivit intervjuad i Arbetarbladet här i Gävle: http://www.arbetarbladet.se/local_article.php?id=44609&avdelning_2=101# och att intresset verkligen ökar bekräftades också i en undersökning gjord av Aftonbladet för ett par veckor sedan. Säkert är det så att det starkaste fästet för Martinus tankegångar finns här uppe i norden men redan nu finns ju flera intresserade i många länder över hela världen. Tråkigt nog har man i länder utanför Skandinavien inte möjlighet att snabbt bilda sig en uppfattning om vad Martinus själv skriver på sina bibliotek, för dessa människor vore väl Internet ett underbart bibliotek där man kan få bläddra i Martinus böcker för att närmare kunna granska om detta är något man skulle vilja investera pengar i, en vanlig bok och en Internet bok tycker jag inte kan likställas. Min grundläggande syn är att man borde utnytja de kanaler som går för att göra det lättare för människor att hitta till dessa heliga skrifter. OCH om det nu är på det här viset att jag o de som håller med mig angående detta har rätt, att detta skulle göra det lättare för många, många människor att snabbt nu i dessa fruktansvärda tider kunna få andlig hjälp och inspiration från dessa skrifter och med det som bagage lättare klara av domedagskulminationens påfrestande händelser då tycker jag att det är en katastrof det som pågår från Institutets sida gentemot detta ansvarsområde man har, nämligen det att sprida Martinus böcker på bästa sätt. För mig är det ingen paradox att tala i sådana ordalag och samtidigt ha en känsla av att allting är mycket gott. Om det nu är en större eller mindre katastrof för världen som jag hävdar att missa detta tillfälle att göra M:s skrifter mer tillgängliga så kan det naturligtvis gå hand i hand med en tro på en kärleksfull försyn. Olika handlingar kan leda till katastrofer och man kan använda sådana ord utan att för den delen ansluta sig till tron på att det är slumpen som styr i universum.
SH: Detta problem tar Martinus upp i artikeln som läsarna finner på de följande sidorna. hur då? Jo, här får vi veta att världen kan delas upp i två grupper. Den ena ansluter sig till tron på att allt är tillfälligheter, medan den andra gruppen är mera inställd på att det finns en mening i allt. Det är till den sistnämnda gruppen Martinus vänder sig med sin litteratur. Och om någon i denna grupp tror att de kan påverka folk från den andra gruppen genom att lägga ut samtliga böcker på Internet, så kan de gott få tro det. Helt visst har alla människor innerst inne en förnimmelse av att det finns en djupare mening med livet, men de vill inte kännas vid den. Och det är inte logik eller analyser som behövs för att få dem att ändra mening, men lidande. Först när de hör sig själva klaga och jämra sig: Varför, varför varför...! kommer det att gå upp för dem, vad de redan - innerst inne - i verkligheten mycket väl redan "vet", nämligen att det finns en mening, att det är ett "varför". Av detta kan man förmoda att det också finns ett svar. Och dock behövs det kanske flera lidanden, innan de blir verkligt sökande och mogna för det svar som Martinus ger med sin världsbild.
> Ja, käre SH, jag har då inte tänkt mig att försöka påverka några som inte låter sig påverkas, det enda jag vill är att alla som skulle kunna bli intresserade av M:s litteratur, får så stor chans det bara är möjligt till att få studera hans böcker. Och det är den chansen jag tycker ni underskattat grovt när Institutet ännu inte lagt ut något av Martinus på speciellt engelska på nätet.  
SH: Så, kära vänner, slappna av och titta på listan med böcker längst bak i Kosmos Där finns det nog att ta fatt i, här finns nog att läsa."
> Det handlar alltså inte i första hand om att ge mer av Martinus till oss som redan är intresserade, även om vi också skulle kunna bli mycket hjälpta av att ha böckerna på nätet när vi samtalar på t ex olika forum kring olika viktiga frågor om hur vi t ex ska bygga upp världen nu när den är på väg att skjutas i sank, Nej först och främst handlar det alltså om att göra den tillgänglig för intresserade över hela världen, sådana som inte alls eller bara knappt hört talas om Martinus och som tycker att det är väldigt märkvärdigt att om nu hans böcker är något så unikt som ett tredje testament, att det inte då finns representerat på nätet, likt andra heliga böcker..

Vad tycker ni vänner?
Svara gärna direkt till mig tbk@ab-online.nu    eller ännu hellre på AVF: http://www.avf.dxn.nu    och/eller hör gärna själva med Institutet vad de anser.
Och tittar ni in på AVF måste jag rekommendera att läsa inlägget PYRAMIDALT för där verkar det som att vi kanske spårat upp när de värsta händelserna i domedagskulminationen kommer att starta. 17 September 2001 då kan det börja hända saker.

Martinus litteratur, att meditera över livet och naturligtvis bönen ska ta igenom oss de tuffa tiderna!
ha det bra
Tommy
http://www.cosmologicalscience.cjb.net      

Hej gm!

Måske var det John Locke. I "An Essay Concerning Human Understanding" skriver han i 1690: "Lad os tænke os, at vor bevidsthed var en ubeskrevet tavle (tabula rasa) uden bogstaver og uden forestillinger. Hvor er det kommet fra, dette enorme forråd, som menneskets travle og ubegrænsede fantasi har malet på den med næsten uendelige variationer? Hvorfra har det sit materiale til tænkning og kundskab? På dette svarer jeg med ét ord: fra erfaringen. På den bygger al vor kundskab, og fra den udgår bevidstheden selv i sidste instans. Det er erfaringen, der forsyner os med alt materialet for tænkning og iagttagelse af de ydre sanselige ting eller de indre processer i sindet, således som de opfattes og gøres til genstand for refleksion af os selv. Disse to, sansning (ideas of sensation) og refleksion (ideas of reflection) er kundskabens kilder, fra dem udspringer alle de forestillinger, vi har eller naturligt kan have."    

For egen regning vil jeg tilføje:   :

Disse få linier fra en englænder, der med sin nations velkendte sans for matters of fact opløfter sin røst i selskab med tidens store filosoffer, fik enorm betydning for eftertiden. Martinus fik i Locke netop den kritiker, som - uden at man i øvrigt behøver at kende hans navn eller have hørt om hans filosofi - altid vil hviske os i øret: Hvorfor tro på noget, du ikke selv har oplevet? Hvorfor tro på Gud, på evigt liv, på sjæl, på reinkarnation? Efter Locke gælder det princip, at enhver forestillings gyldighed skal kunne godtgøres ved dens oprindelse i erfaringen. Det er nåleøjet for enhver idé, for hvilken der kræves respekt!    :

kh Søren

Jeg kender ikke lige citatet, men jeg oplever ganske rigtigt udviklingsprocessen som en genkaldelse af noget, jeg havde glemt. Hver gang det lykkes at arbejde mig op på et lidt højere mentalt niveau, så slår det mig altid at jeg synes jeg har været der før.

Mvh. Flemming.

Hej Flemming!

Jo, det vil jeg give dig ret i. Det skal helst ende godt, ligesom vi inders inde også har på fornemmelsen, at livet er. Jeg læste engang en kriminalroman af Poul Ørum. Den endte med, at politet måtte opgive at finde forbryderen. Det var en slem oplevelse at læse den krimi, og havde jeg vidst, det ville ende sådan, ville jeg ikke have begyndt at læse den.    :(" title=">:(" class="bbcode_smiley" />

Et eventyr skal ende godt, ellers er det tidsspilde at læse det. Vi vil hele tiden bekræftes i, at alt er såre godt. Det er det samme med Ms analyser. Hvis ikke de fører til noget, der passer i éns kram, så er analyserne ikke noget for én.    

Uden på en pjece om Martinus står der, at det er en "optimistisk livsanskuelse". Er man ikke inderst inde optimist, så tror jeg ikke, Martinus kan gøre én til optimist. Ja, man vil slet ikke blive fanget af titlen. Alle ønsker bare at blive bekræftet i det, de i forvejen tror eller håber på.  

- tænker
Søren  

Ja, ja! - sådan har jeg det også. Det var jo det, gm mente. Citatet af John Locke var helt ud i skoven. Men forhåbentlig tankevækkende alligevel. Tak for denne "tilbage på sporet" mail.   😮

kh Søren

Kære stjerne....

I pjecen "Martinus Kosmologi - Hvad er det, og hvad er det ikke" (og på  www.martinus.dk) står:

Hermed siger Martinus jo, at kosmologien er i bevægelse og udvikler mennesker imod optimisme og humanisme. Jeg mener også selv at kosmologien kan være med til at vende et pessimistisk livssyn til et optimistisk. Netop når man i sit dybeste mørke skriger det store "hvorfor" ud mod nattehimlen, da ser man netop den stjerne som lyser særligt klart og ved at følge den arbejder man sig langsomt frem mod lyset igen   

Kh...Anette

Quote:

Netop når man i sit dybeste mørke skriger det store "hvorfor" ud mod nattehimlen, da ser man netop den stjerne som lyser særligt klart og ved at følge den arbejder man sig langsomt frem mod lyset igen 

Ja, ja Anette, jeg er ganske enig. Og spørgsmålet er, om vi ikke allesammen har været dernede og bunde, siden vi har fundet glæde ved Ms kosmologi ??? Der skal megen lidelse til, for at nå vendepunktet. Vi skal helt derud, hvor vi "æder med svinene" - for nu at blive lidt poetisk og kristen på samme tid. "Den fortabte søn" - det er nok dig og mig

- tænker
Søren   :'(

Ja, hvis der er tale om absolutte sandheder (hvad kosmologien ifølge M er), så har de altid været der og vil altid være der - og skal dermed blot genopdages af de levende væsener, som har opnået et vist udviklingsniveau.

I artiklen "Omkring min fortolkning af livets store analyser" (Kosmos 11-1934, artikkelsamling samt i småbog nr. 12) skriver Martinus, at for at erkende eller opfatte de evige fakta kræves højintellektualitet. Det betyder også at for at man overhoved skal blive inspireret af kosmologien, så kræves et vist niveau i såvel følelse som intelligens. Der er over 2 mia mennesker på jorden, som ikke en gang kan læse og kun 1 ud af 100 på verdensplan har en uddannelse ud over grundskolen  .

Han skriver også at hverken blot og bar følelsesmenneske eller intelligensmenneske vil kunne erkende de evige fakta. Der skal være en vis balance. Da vi også ved at kun en lille del af menneskeheden besidder den nødvendige balance, så er det givet at der vil gå lang tid før kosmologien spredes til hele verden. Det vil vokse sig stille og roligt frem eftersom menneskeheden udvikler sig.

I artiklen "Omkring min skabelse af Livets Bog" (1941-42) står netop: "Uselviskhed, humanitet og kærlighed er nødvendigt for at forstå Livets Bog". - Og det er ikke just det, som præger verdensordenen eller menneskeheden i dag.

Et andet sted skriver Martinus, at det er vigtigere med kvaliteten end kvantiteten af interesserede i kosmologien.  

Kh...Anette

Jo du har jo ret for følelsesenergien udvikles kun igennem praktisk lidelseserfaring, hvorimod intelligensenergien kan udvikles ved teoretisk træning. Så for at opnå "rette niveau" til at blive inspireret skal man både have ædt med svinene og "gået i skole"

Noget af det geniale i kosmologien er at den BÅDE taler til følelsesmennesker OG intelligensmennesker. I artiklen "Omkring min skabelse af Livets Bog" (1941-42), skriver Martinus et meget spændende indlæg om de forskellige kritiker-typer og dermed skitserer han også, hvem der er modtagelige for kosmologien

Kh...Anette

I dette øjeblik kører en udsendelse på TV2 "Jesus på Papua", hvor man prøver at omvende nogle "vilde" til at blive kristne (en meget interessant udsendelse). Det er simpelthen nogle hylemorsomme kommentarer de har (frit citeret):

- Hvis man går i kirke må man kun have én kone, hvis man ikke går i kirke, må man have flere.

- Hvad skal vi med deres Gud, vi havde selv en. De snakker om at Jesus kommer igen, vi venter stadig på ham. Jeg har ikke set ham den Gud de snakker om, har du?

- Gud skabte alt. Tror du bare på alt, hvad de siger. Ja, hvem tror du flyver flyvemaskinerne. Gud gav dem alle bilerne og alle flyvemaskinerne.

- Kan denne Gud skabe kød på dåser?

- Ved du godt at Jesus levede for 2000 år siden. Nej, jeg ved ikke noget om tid.

  Ak, ja, der er lang vej igen inden de vil blive inspireret af kosmologien

Kh...Anette

Vil det sige at alle de kosmiske studier, vi nu laver "kun" vil styrke intelligensen? Er det "bare" en omstrukturering af allerede erhvervede følelseserfaringer, vi er i gang med?

I et foredrag fra 1968 (CD) mener jeg at M siger at forskellen på fårene og bukkene er at fårene kan føres frem ved teoretisk indlæring, mens bukkene må føres ved livets egen tale. Er der kun tale om en intelligensmæssig føring i fårenes tilfælde?

Mvh. Flemming.

--
Hej Flemming!

Her en reflektion via lidt "svansk" fra Öresunderen gm:
Mener och tror at vi kun kan komme på bölgelaengde med Martinus kosmologi i samband med at vi i udviklingen oplevt "tillstraekkelig" smaerte og ikke önsker att i våres vaeremåde skabe lidelse overfor andere mennesker (og ikke önsker manifestere "den draebende princip", vilket vil sige: had, skinsyge, jalusie, konkurrence-mentalitet, vrede ).

Vilket vil sige: då vi har en grundlaeggende balance mellem intelligense og fölelse.

Samtidigt tror jeg: vi må "se op" med att mene oss "per automatikk" tilhöre "fårene", dersom vi har en hel del af "bukkene" i våres bedvidshed...To skridt frem, og
et skridt tilbage...To skridt frem...

kh
gm

Quote:

Jo du har jo ret for følelsesenergien udvikles kun igennem praktisk lidelseserfaring, hvorimod intelligensenergien kan udvikles ved teoretisk træning. Så for at opnå "rette niveau" til at blive inspireret skal man både have ædt med svinene og "gået i skole"

Noget af det geniale i kosmologien er at den BÅDE taler til følelsesmennesker OG intelligensmennesker. I artiklen "Omkring min skabelse af Livets Bog" (1941-42), skriver Martinus et meget spændende indlæg om de forskellige kritiker-typer og dermed skitserer han også, hvem der er modtagelige for kosmologien

Kh...Anette

Jodå; men jag har läst något av Martinus där han skriver att så kallade primitiva människor är kosmiskt medvetna på ett instinktivt sätt. I så fall väl en hågkomst av tidigare liv och något som kommer att försvinna.
Men på ett sätt är de kanske mer utvecklade än vi:
Att be ett träd om tillåtelse innan man hugger ned det, är väl mer "utvecklat" än att, som vi gör i Sverige, hugga ned hela skogsområden med hjälp av maskiner;kalhyggen.
Men kanske vi är på väg till detta "primitivt" andliga  igen, åtminstone brukar jag snacke med träden då och då.
Jag tänker ändå att man kan lära sig något av hur naturfolk instinktivt ser på naturen. Det materialistiska stadiet som följer därefter, enligt Martinus, är väl på ett sätt längre väck från kosmologin.

Vänliga funderingar från Tomas

Quote:

Så for at opnå "rette niveau" til at blive inspireret skal man både have ædt med svinene og "gået i skole"

Ja, det var netop, hvad jeg sagde, da min søn fyldte 7 år: "Send svinet i skole!"

Tak for tre fremragende og tankevækkende breve på stribe, Anette. Og tak for at du kan nøjes med at citere det væsentlige, så man ikke skal overanstrege sig, mens man står og mæsker sig med forbenene i truget.

Søren

Hej Tomas!

Martinus har som du så rigtigt skriver, udtalt, at de såkaldte primitive mennesker er kosmisk bevidste på en instinktiv måde.
Det kommer sig af, at det er i slutningen af dyreriget (d.v.s. hos mennesket) at ruinerne af et tidligere spiralkredsløbs kosmiske bevidsthed mødes med dette spiralkredsløbs fulde kosmiske bevidsthed.
Derfor  taler naturmennesket, der er på vej ud af den kosmiske bevidsthed, med træerne, ligesom også du gør, der er på vej ind i en kommende kosmisk bevidsthed!  
Er det ikke bare skønt ?  

Kh

Christina  

Jovisst är det skönt. Hoppas det blir ett väldigt snackande i skogarna så småningom. Men fåglarna taler ju smukt allaredan. Och vem vet, måske träden snacker med hinanden också...  

Kh Tomas