Skrevet af Gunnar Carlsson

Illusion: falsk uppfattning av verkligheten på grund av flertydiga sinnesintryck. Något som ser ut som det inte är; något som ser ut att existera eller inträffa men som i själva verket inte gör det. (Wikipedia).

 

”Jag tror endast sådant existerar eller kan upplevas som uppfattas av mina fysiska sinnesorgan eller förlängningar av dessa, d.v.s. ögon, näsa, öron, mun och hud. Förlängningar av dessa är exempelvis mikroskop, teleskop, gaskromatografer och andra sensorer som vidgar våra sinnesorgans förnimmelseområde. Allt tal om själ och ande är endast följdverkningar av våra tolkningar av rent materiella processer som alla är slumpvisa och att tro på någon Gud och en mening med det hela är nonsens; vi kommer att försvinna från den universella scenen i total likgiltighet. Att jag har rätt bevisas av att vi nu registrerat följdverkningar av Higgspartiklar eller som man skämtsamt säger ”Gudspartikeln” som visar att allt har en materiell grund, nästan 100% säkert bevisat. Vi (underförstått materialistiska vetenskapsforskare) har nu också fått belägg för att Big Bang teorin håller när vi registrerat strålning från den första miljard,miljard,miljard,miljarddels sekunden när tid och rum skapades av en ren slump” avslutade min vän trosvisst. Efter några snabba andetag fortsatte han: ”Och se vad vi åstadkommit på det elektriska området, alltifrån magnetscanning till iphoder för att inte tala om vad kemin åstadkommit inom medicinen”.

Min vän var så begeistrad över sin vetenskap att det skulle vara ett helgerån att visa på vissa svagheter i hans resonemang. Bara en sak nämnde jag innan vi skildes: ”du talar om att du tror på materialistisk vetenskap – vetenskap skall väl inte vara tro utan vetande och förresten – ditt jag, vad eller vem är det och var sitter det?” ”I hjärnan så klart” blev svaret innan han kom utom hörhåll.

Utan att förringa vetenskapen eller för den delen olika religioner eller tyckanden på olika områden – allt har sin betydelse i ett evolutionärt perspektiv – skulle jag vilja analysera några av min väns uttalanden.

Kan man säga att han är offer för en illusion eller rentav är en illusion själv?

Vi börjar med materia – vad är det? Det är i alla fall inte vad det ser ut att vara – en träbit, en vattensamling eller ett moln. Man vet att allt är uppbyggt av atomer och molekyler men vad som är mindre känt är att dessa inte ligger tätt intill varandra i exempelvis en bordsskiva, som känns kompakt. Skulle jag kunna förminska mig till en människa som levde på en elektron i bordet skulle jag när jag tittade ut i min världsrymd finna samma bild som när jag går ut och ser in i ”vår” natthimmel – tomrum och åter tomrum till mer än 99 %. Bara en bråkdels procent av den överblickbara rymden utgörs av galaxer, solar, planeter och annat fysiskt upplevbart stoft. Atomen, liksom vårt världsallt är alltså övervägande tomrum. Samma bild möter oss om vi förminskar oss till elementarpartikelnivå – ofantliga avstånd mellan det vi kallar fysisk materia. Materien är alltså övervägande tomrum inom alla nivåer och mycket (mörk energi och mörk materia) tyder på att även vårt universum skulle kunna betraktas som en partikel i ett världsallt, uppfyllt av universa, åtskilda av ofantliga avstånd. Konsekvens: fysisk materia finns inte, egentligen bara fysiskt sett tomrum. Men detta är naturligtvis inte ett ”ingenting”, det är elektromagnetism i vidsträckt bemärkelse som vid reaktion med våra sinnesorgan – också dessa elektromagnetism – ger oss föreställningen om fysisk materia. Denna är alltså en illusion! Och på denna baseras hela vår materialistiska vetenskap även om man nu börjat ifrågasätta denna illusion.

Allting började med Big Bang och tid och rum skapades under den första bråkdelen av en miljarddels sekund säger man. Men vem eller vad är skaparen? Slumpen eller tillfälligheternas spel enligt det första postulatet inom materialismen. Men om tid och rum inte fanns vad fanns då som exploderade, varifrån kom det och varför? Det måste ju skett utanför tiden och rummet.

Tänk om tid och rum inte är några objektiva fenomen i världsalltet utan rent subjektiva upplevelser av rörelser i olika energitillstånd under ständig förändring, snabbare eller långsammare. Tänk om det upplevande måste i sig utgöra en kontrast till rörelsen – en rörelse kan ju vid närmare eftertanke inte uppleva en annan rörelse – hade inte det inneburit en helt annan världsbild en den nu rådande? Jo, förvisso!

Finns det då en sådan världsbild där Higgspartiklar och universums accelererande utvidgning kan logiskt motiveras, där mörk materia och energi blir naturliga ingredienser i världsalltet och allt det skapade har en skapare som naturligtvis inte är slumpen; denna kan enbart orsaka kaos och all erfarenhet visar på hårfin logik i alla processer, åtminstone i sådana där vi har någorlunda insikt.

Materialisterna förfäktar att det råder helt olika lagar och krafter i mikrokosmos än i makrokosmos. Men om nu världsalltet ser likadant ut för ett observerande jag antingen detta befinner sig på en elektron eller på vår planet måste ju alla principer vara desamma var jag än befinner mig. Att jag upplever skillnader måste bero på perspektivistiska förskjutningar i min förnimmelsehorisont och oförmåga att tolka vunna experimentresultat.

Min väns uppfattning att jaget sitter i hjärnan och dör när kroppen dör verkar riktig så länge man inbillar sig att själsliga fenomen är följdverkningar av rent materiella processer. Men när nu dessa är illusoriska – materien är ju i sin djupare analys ingenting annat än elektromagnetism i vidsträckt bemärkelse – måste det finnas en förklaring till att vi upplever fysisk materia. En sådan upplevs (som en illusion) när jaget skapat sådana energikombinationer som vi kallar fysiska sinnesorgan vilka vid reaktioner med omvärldsenergierna ger oss föreställningen om fysisk materia. Jaget är höjt över tid och rum och andra rörelser och alltså evigt.

För dem som vill ha närmare analyser av ovanstående sänder jag gärna mera omfattande  material.

Inspiration till funderingarna ovan har jag från den danske filosofen Martinus vars skrifter är det klara solljuset jämfört med ovanstående som kan betraktas som ”månens sken ur de spridda molnen”.

gunnar.carlsson@gmail.com

www.martinus.dk eller se

www.nyimpuls.dk

Pin It on Pinterest

Share This