MartinusForumDk

Af Sören Grind

Allt fler tål inte den belastning vår tids ökade stress ger på kropp och själ. Onaturlig trötthet och utmattning är för många en vändpunkt där betydelsen av tankarnas kvalité och behovet av andlig näring blir centrala för den helande processen.

Vår forcerade livsförvandling

Stress är ett mentalt klimat som för allt fler visat sig ha en tilltagande skadlig verkan på kropp och själ. En växande grupp människor lider av onaturlig trötthet, stressymtom och utmattningsdepression. En viktig faktor bakom den kraftiga ökningen av stressrelaterade besvär är vår forcerade livsförvandling.

Sedan elektriciteten kom in i vår vardag har den tekniska utvecklingen gett förutsättningar för ett informationsflöde och en kommunikation via tv, radio, internet och mobiltelefoner, som ständigt expanderar. Vårt medvetande tar idag in information och intryck som skall sorteras och smältas i en mängd som är avsevärt mycket högre än i det gamla bondesamhället. Många av oss har vant oss vid att samtidigt som vi äter, lyssna på radio, läsa tidningen och samtala. Något skall in i varje sinne. Blir det för lugnt, blir vi rastlösa. För många har stress blivit en vana som kan liknas vid en beroendeframkallande drog.

Vi har under de senaste århundradena även stimulerat intelligensutvecklingen med allt längre skolplikt och ökad tillgång till kunskap och kulturutbud. Vi har förlängt dygnets aktiva timmar med hjälp av elektriskt ljus medan vilan och sömnens tid förkortats. Vår biologiska hjärna tycks inte ha hunnit uppgradera sig i samma takt.

Nu står vi dagligen och stundligen inför en uppsjö av val, beslut och prioriteringar som kräver en vaken tankeverksamhet och föreställningsförmåga på områden som förr var helt okända. Denna expansion och utvidgning av medvetandet är ur evolutionssynpunkt nyfödd och därför sårbar. Ingenting föds dock fullkomligt. Vår nu så forcerade och oroliga tankevärld kommer att ge oss de erfarenheter och utmaningar som gör att vi successivt lär oss att erövra såväl lugn, som snabbhet och klarhet i tanken.

Tekniken och intelligensutvecklingen har också frigjort oss från många fysiskt betungande uppgifter och fört allt fler in i stillasittande, mentalt arbete. Vårt liv har på kort tid blivit en primärt psykisk verksamhet. Hjärnan har fått växtvärk och kroppen har för många reducerats till något som transporterar huvudet.

Stress – en djurisk överlevnadsfunktion

De stresshormoner som frigörs när vi upplever oss hotade syftar till att göras oss dugliga i den fysiska kampen för överlevnad. Vi skall ha styrkan att besegra vår motståndare eller att få kraft att fly därifrån. I vissa fall överlever vi bäst genom att spela döda. I vår tid är dessa reaktioner sällan adekvata. Om en busschaufför är oförskämd, är det tämligen opassande att slå ner honom eller spela död. De hot vi upplever ligger i övervägande grad på ett psykologiskt plan och måste därför också lösas på detta plan.

Med en växande intelligens har vi utvecklat en förmåga att spekulera och fantisera om olika tänkbara hot. På vissa områden har denna förmåga till farofantasi blivit genial. Vi oroar oss för ekonomin, att något skall hända våra barn, att partnern eller en nära vän skall överge oss. Vår självkänsla, vår stolthet eller prestige kan upplevas hotad, inte minst i ett pressat arbetsliv eller under tider av arbetslöshet.

Kroppen kan inte skilja på en tänkt eller verklig händelse

Om vi är ute och promenerar ensamma en mörk kväll och plötsligt får för oss att någon går tätt bakom oss, märker vi hur spänningen stiger i kroppen. Hjärtat bankar allt häftigare, sinnena är på helspänn och tempot i våra steg ökar. När vi tar mod till oss och vänder oss om finns ingen där. Det var bara en tanke, men vår kropp tog det på fullaste allvar.

Vårt stresshormonsystem reagerar på varje tanke som vittnar om fara. Det har varit vår räddning i djurriket. En antilop som tack vare sin stressreaktion lyckats undfly ett jagande lejon börjar sen strax att lugnt beta igen. Vi nutidsmänniskor däremot fortsätter att spekulera över vad som hänt och vidmakthåller därmed denna automatiska kampberedskap. Varje tänkt hot ger ett stresspåslag oavsett om det är en känsla av att vara fysiskt hotad, en rädsla för allvarlig sjukdom, förlust av viktig relation, att hamna utanför gemenskapen eller att inte hinna med sina arbetsuppgifter. Stresshanteringens kärna är därför att bli medveten om och få styr på sina tankar och känslor. Denna process är mycket svår att koncentrera sig på så länge vi är fyllda av stress. Att lära känna sig själv kräver lugn, uppmärksamhet och en förtrolig dialog. När vi tar oss tid för ökad självkännedom blir det lättare att bryta vanemässigt stressbeteende. Med bönens hjälp kan vi finna ro, insikt och vägledning i vårt inre arbete. När vi bättre lärt känna våra behov och starka respektive svaga sidor blir det lättare att ta de beslut som hjälper oss att finna vår rätta plats och balans i livet.

Bristande balans mellan arbete och vila

I arbetslivet har effektivitetskraven bland annat p.g.a. den globala konkurrensen gjort många organisationer så nedbantade att många anställda lever med en ständig känsla av otillräcklighet. Vi kan tala om organisationernas anorexia. Kombinationen av hög arbetsbelastning och låg kontroll över arbetsprocessen, bl.a. orsakad av återkommande avbrott p.g.a. krav på ständig tillgänglighet via telefoner och e-post, gör att mångas stressystem är påslagna hela arbetsdagen. Den ur stressreduceringssynpunkt så värdefulla sociala tiden har ofta rationaliserats bort. En svensk undersökning har visat att vi på 50-talet skrattade 18 minuter om dagen, medan vi nu 50 år senare skrattar 6 minuter om dagen. Ett gott skratt sänder ut en kaskad av livskraft och ljus i hela organismen och ger näring till goda relationer. Att ge plats för social tid och humor är därför något av de bästa medlen för skapandet av en god arbetsmiljö och ett gott liv.

Alla livsprocesser är baserade på en växelverkan mellan arbete och vila. Det är en av anledningarna till att vi på ålderns höst blir mätta av dagar och längtar till den s.k. eviga vilan. Det lilla nyfödda barnet som återkommit från sin andliga semester är istället fyllt av nyfikenhet och lust att återerövra den fysiska verkligheten. Den riktigt goda nattens sömn, som för många i vår tid är störd av stress och oro, skall på samma sätt få oss att vakna med lust att ta itu med den nya dagens uppgifter och på kvällen längta efter att åter få krypa in i sömnens dvala för att återhämta oss. Under sömnen ger vi oss ut på en andlig resa och laddar våra livskraftsbatterier medan nervsystem och hjärna repareras efter dagens slitage. Den goda sömnen är av stor betydelse för fysisk och psykisk hälsa och livsglädje och behöver därför vårdas med omsorg.

I vår fysiska kropp finns förutom ett stresshormonsystem, som primärt utgör en frigörelse av tyngdenergi, också ett lugn-och-rosystem, som representerar frigörelsen av känsloenergin. Detta system tar över inom djuret så snart faran är förbi. Vi människor däremot fortsätter att tänka på fysiska och psykiska hot även när de inte är aktuella. Stressystemet fortsätter då att arbeta och släpper inte in lugn-och-rosystemets välgörande och läkande hormoner. En människa som har höga ambitioner och vill göra ett gott arbete på en arbetsplats där arbetsbördan blivit orimlig, tenderar att fortsätta att spekulera över olösta arbetsuppgifter även efter arbetet. Hon kanske också störs av oroande tankar under natten och får en ytligare sömn. Den reparation och återhämtning som hjärna, nerver och övrig kropp behöver få stöd av via lugn-och-rosystemet och inte minst av en djup sömn, hinner nu inte träda i kraft. Detta tillstånd tär på människans livskraft och humör och den onaturliga tröttheten börjar då på allvar göra sig gällande.

Livskraften är beroende av våra tankars kvalité

Vi har nog alla märkt att glada tankar laddar oss med livskraft och att tungsinta tankar gör oss hängiga och trötta. Våra tankars kvalité är avgörande för den livskraft som strömmar genom blod och nerver. När vi är stressade och trötta tenderar vi att komma in i mer negativa tankar. Det blir lätt en ond cirkel om vi inte medvetet hejdar oss. De som är sjukskrivna p.g.a. utmattningsdepression vittnar oftast om en process där de under lång tid varit överbelastade med uppgifter på såväl arbetstid som fritid. Samtidigt har de ofta minskat ner på fysisk aktivitet och motion. När det ovanpå den höga belastningen började uppstå konflikter eller frustration i arbete eller i privatliv började stressymtomen på allvar att ge sig till känna. Tankar av irritation, besvikelse och martyrskap blev då mer påträngande och svåra att släppa.

I ett kosmiskt perspektiv tilltar stressens skadliga verkan ju mer vi växer i humanitet. Precis som med den fysiska födan – att vi är tvungna att lämna animaliska näringen för att den blir svår att smälta för vår förfinade organism – måste vi även under utvecklingens gång, steg för steg, lämna strids- och stressenergier till fördel för mer humana, försonliga och fridfulla mentala tillstånd. Den ökning av tyngdenergi som genomströmmar oss i stressade tillstånd ger en allt större belastning och slitage på vårt nervsystem. Fortskrider denna process tillräckligt länge kommer personen till slut att vara så tömd på kraft att det bara finns en enda tanke: ”Jag måste få vila och komma bort från alltihop.” Ibland blir desperationen och känslan av maktlöshet så stor att den enda utvägen upplevs vara självmord.

Tröttheten en vägledande vändpunkt

Det som lurar många av oss in i en för hög nivå av stress är det faktum att vi vänjer oss. Stressen blir automatisk och därmed omedveten. Vi blir fartblinda. Vi har blivit så vana vid stress att vi upplever den som ett normaltillstånd. Därför kan många av oss, som vant sig vid ett stressat tillstånd, bli irriterade om någon ber oss varva ner och ta det lugnt. Omgivningen upplever oss speedade och alltid på språng. De har blivit vana att få höra oss säga: ”Vänta lite, jag skall bara göra det här färdigt, sen…” Ofta känner vi oss lite stolta över vår prestationsduglighet och förmåga att hålla många bollar i luften samtidigt. När tempot väl skruvats upp så upplever vi en oro när det blir tyst och lugnt omkring oss.

Många blir överraskade när de går in i väggen. ”Hur kunde det hända mig?” Omgivningen är dock oftast inte alls förvånad. ”Får jag bara en veckas ledigt så är jag på banan igen”, tänker många. När de senare i lugn och ro och med hjälp av sakkunnig vägledning får tid att rekapitulera de senaste årens stressbelastning får de lättare att förstå orsak och verkan.

De allra flesta som bränt ut sig kommer in i en existentiell kris. Vad är det för mening med detta ekorrhjul jag jagat runt i? Jag har inte hunnit med mina barn, vänner eller hobbys. Känslolivet har senaste tiden varit stumt och avstängt. Vad är livskvalitet? Vad är meningen med mitt liv?

Dansen kring guldkalven måste mättas

Nutidens stress och tendens att fastna i negativa tankar är en naturlig konsekvens av en materialistisk världsbild. Om vi bara lever en gång och döden är ett absolut slut så är vi vår kropp och våra prestationer. Vårt värde som människa blir då mätbart. Vi jämför våra prestationer, vår lön och status och tävlar om en plats i solen. Ångesten för att vara sämre eller hamna utanför ligger ständigt på lut. Pengarna upplevs som det primära medlet för att kunna tillgodose sina önskningar. Frågar vi människor om de tror att pengar kan göra dem lyckliga, svarar de flesta nej. Granskar vi vår nutida livsstil är den dock organiserad runt ”dansen kring guldkalven”. Så mycket av vardagen är bundet i tankar om pengar: vi vill tjäna så mycket som möjligt och betala så lite som möjligt, för maten, för elen, telefonen osv. Ett ekonomiskt tänkande kan lätt besätta oss och utestänga alla högre tankar. Många människors inre oro, ångest och depression beror på en otillfredsställd existentiell hunger, en avsaknad av mening, en andlig näringsbrist. Vågen av onaturlig trötthet och utmattning väcker alltfler människor till insikt om värdet av att sätta det medmänskliga i fokus och att i sitt vardagsliv prioritera det som ger livet mening.

Andlig vetenskap ger avgörande hjälp

Den materialistiska världsbilden är en trosföreställning som gör oss till offer för arv, föräldrar, uppväxtmiljö m.m.. Den stimulerar därmed de offer- och martyrtankar som visat sig dränera oss på livskraft och livsmod. Stressforskningen visar att känslor av maktlöshet i kombination med stress är det som tär allra mest på vår livskraft och hälsa.

Den andliga vetenskapen påvisar hur vi som eviga andliga resenärer hela tiden växer av de erfarenheter vi skapar oss. När vi nu upplever att vi inte längre tål att leva i den stridsberedskap som stressen aktiverar i vår djuriska kropp, blir vi allt mer medvetna om att vi måste ändra vår tankevärld och livsstil. Upplevelsen av välbefinnande blir mer och mer beroende av att vi lär oss skapa rofyllda, fredliga tankar. När vi förstår att den stress vi upplever är vår egen skapelse, är vi på väg att återerövra makten över vårt liv. Det är vi själva som måste omskapa vårt synsätt och förhållande till omvärlden. När vi ser att de forcerade omständigheter vi lever i är en spegelbild av vårt inre, blir vår livssituation en meningsfull utmaning. Vi måste själva skapa det lugn som krävs för att kunna använda de högre sidorna av vårt medvetande. Förr eller senare har vi löpt oss trötta och utmattade i tidens ekorrhjul och de negativa tankar det tenderar att stimulera. Då öppnas motivationen att erövra en fördjupad livskänsla och mening.

Den avgörande faktorn för skapandet av ett rofyllt och läkande liv är insikten om att livet inte är en tävling med knappt om tid. Tid är ingen bristvara, det kommer alltid mer. Skolningen vi får i den fysiska världen syftar till att vi skall utveckla och lära oss bli herre över vårt medvetande. Bönen är här ett redskap som har en avgörande roll. När vårt högsta mål är att lära oss försonas med tillvaron som den för ögonblicket mest optimala undervisning av vår själs mänskliga växt och att kärleken och respekten för allt levande ligger högst på agendan, istället för karriär och yttre framgång, då växer ron att koncentrera sig på livets ljusaste tankar: Hur kan jag skapa ett balanserat och kärleksfullt förhållande till min nästa och därmed till Gudomen?

 

at utdrag ur boken “Livet – din spegel”